Den goda frukten

Det är snart dags att skörda den goda frukten, i alla fall från äppelträdet. Detta år hänger grenarna tunga och på varje gren massor av röda äpplen. Det borde plockats bort en hel del kart egentligen, för att ge den resterande frukten kraft att växa. För att frukten verkligen ska bli god. Det här äppelträdet som nu kommit i min väg har inte nöjt sig med att skjuta några frukter. Det har också vilket jag aldrig sett på ett fruktträd skjutit två extra stammar. Från dessa kom nästan ingen frukt, men grenarna nästlade sig in i lövverket och såg nästan likadana ut som de andra. Något ljusare i löven bara. Jsg sa som det var till ägaren av trädet att detta hör inte hemma här. Det finns risk för att den goda frukten inte får växa. Och som alltid från dessa bilder så växer det fram ytterligare en från vårt eget liv. Hur många gånger oftare än vi gör borde vi inte gå till komposthögen med våra sidoskott, de som suger kraften ifrån oss och som hindrar de goda frukterna att växa till. Senast jag använde bilden så handlade det om mossmattan på min garageuppfart som är så go att sätta fötterna på. Det går att lura sig även på detta grenverk. Det blir lätt så med våra synder att de växer ihop med oss själva, vill bli ett med oss. Och då är de svåra att göra sig av med. Men nu har sågen åkt fram, det finns mer att ta, men jag ska ansa försiktigt, vill inte skada de goda frukterna som faktiskt är på tillväxt. Snart dags för skörd. Ja, allt har sin tid, också beskärandet, men inte för att förminska utan för att ge möjlighet till växt.

Plötsligt kommer en annan bild för mig. Att så här kan det också vara i våra gemensamma liv, tillsammans med vår livskamrat. Att vi kan stötta och uppmuntra varandra, ge frukten livsrum, glädjas åt varandra, njuta av varandras frukter. Eller så förminskar vi varandra, tränger in den andre i ett hörn utan handlingsutrymme. Så vill Gud inte göra med oss och så borde inte vi göra med varandra. Tänk att kunna njuta av varandras frukter, se på den andre och säga; väx mer, skjut mot höjden, sträck på dig. Att uppmuntra den goda frukten. Utan avundsjuka, utan med stolthet! Ett liv där vi inte behöver växa i varandras skugga, där vi bara kan överträffa varandra i ömsesidig aktning.

Sidoskott kan man vara utan. En stam och en rot, fast rotade i tron där vi får växa mot himlen. Och om mina grenar sedan skulle sträcka sig in mot ett annat träd och fläta mina grenar in i hans, så tänker jag; låt oss växa tillsammans. :-) Min vän vill ha skugga och jag vill ha sol. Tänk så bra. Om jag kan få skugga honom och han kan unna mig att stå i solen. Det är så det ska vara!