Syn(d)fel

Läste på en blogg om synen på människan och människans synd... Det handlade om präster med olika uppfattningar, med polariseringen för och emot i olika frågor. Inte skulle vi väl acceptera präster idag som hävdade att behovet av glasögon är ett resultat av syndafallet? Jag inser att jag ligger illa till i den beskrivningen. Jag har alltid uppfattat människans brister, sjukdom och död som ett resultat av syndafallet. Den perfekta skapelsen trasades sönder och vi lever i konsekvenserna av det idag.

Jag har själv glasögon, skulle inte klara mig så bra utan dem. Men jag är övertygad om att när jag en gång får möta Herren så får jag lägga av mig allt, även glasögonen. Att jag inte ser så bra är förstås inte ett resultat av egna synder, de får konsekvenser på annat håll. Men jag har del i världens fall och får leva i den svaghet som hänger ihop med det.

Med eller utan glasögon ber jag om andlig klarsyn, för mig själv och för alla mina kolleger. Jag tror att vi är fler som skulle falla bort enligt kriteriet ovan..