Fortsättning på kyrkonbesöket ikväll...
Dottern sitter vid min sida i kyrkbänken... Hon har en hallonklubba i munnen som hon frenetiskt suger på för att den ska hinna ta slut innan det är dags för nattvarden.
- Mamma, alla tror inte på Gud.
- Nej, får jag svara henne. Alla gör inte det.
- Min bästa kompis har inte varit i kyrkan någon gång, säger hon... (förundrad)
- Tror du på Gud? frågade jag henne tillbaka.
Ett uppriktigt Ja, kommer så tydligt det kan när man har en hallonklubba i munnen.
- Men mamma, vad tror man då på om man inte tror på Gud?
- Ja, man tror väl inte på någonting... svarade jag. Samtidigt radas ju all annat tro upp i mitt huvud, för stort för att presenteras för en 6-årings lilla enkla tro. Allt det där som jag så ofta hör. Att vi tror på det goda inom människan... Såg förresten nyheterna nyss... Det goda inom människan?... Mmm. Jo, det gör jag också, jag tror att Gud lagt ner det goda i oss, men att det måste vattnas av hans kärlek... Ser alldeles för mycket av torka i världen... Av människor som tänkter att det som är gott är helt och hållet vår egen inneboende kraft, oberoende av något ursprung, vår mening, vår längtan och vårt mål. Attnågot av det goda vi kan uppleva faktiskt finns utanför oss...
Nästan alla barn jag möter har en tro. Den tron går på vägen förlorad. Varför... Det är en viktig och väsentlig fråga. Om vi inte tror på Gud, på vad tror vi då... ? Och vilka konsekvenser får den tron för våra liv....
1 kommentar:
Vi må også tro på os selv? Vi må også være med til at finde den vej, vi skal gå, og de værdier som vi skal kæmpe for, og måden vi ønsker at kæmpe på? Den kærlighed, som vi møder hos et andet menneske, kan også være med til at frelse os og give os styrke, så vi kan genopstå?
Skicka en kommentar