Midfastosöndagen, brödundret där fem bröd och två fiskar mättar tusentals.
Predikan
Idag möter vi inte
bara ett brödunder, dem som fått mättat sin hunger och stillat sin törst. Vi
möter också tre spännande personligheter. I bibeltexten men kanske också i oss
själva. Tre spännande karaktärer kliver fram.
Nej-sägaren, Nja-sägaren och Ja-sägaren.
Nej
- sägaren det är Filippos: han
har sett Jesus på nära håll göra under, men finner ändå inte någon lösning på matproblemet.
Jesus känner Filippos och vet att han är lite av en pessimistisk tvivlare. Ändå
ber han honom att gå handla så att det räcker till tusentals. Eller kanske just
därför, nyfiken på hur Filippos reagera. Och Filippos invänder direkt med att inte
ens 200 denarer skulle räcka. Det motsvarade en knapp årslön för en
grovarbetare. Det är inte lite det. Han utbrister: "Det kommer aldrig räcka! Inte ens om de bara ska få en bit
var." Det
faller honom aldrig in att fråga Jesus: Hur tänker du nu? Utan svarar själv
i hans ställe: det går inte!
Kan
du känna igen dig? Jag gör det. När vi avfärdar utan fråga, hur tänker du nu?
Tänk om vi i stället ersätter pessimismen med nyfikenhet. På vad Jesus tänker
göra.
Och så har vi Nja-sägaren Andreas: Han som tvivlar
men ändå agerar. Letar upp en pojke med lite mat och ställer honom nästan
demonstrativt framför Jesus för att visa att han i alla fall har försökt,
medveten om att detta är ett ”mission impossible”. Här är en pojke som har fem kornbröd och
två fiskar. Det
går inte att missta sig på hans skepticism. Men vad förslår det till så
många?" Men han har ju i alla fall försökt. Ibland är det lättare att få syn på
någon annans skepsis än sin egen misstro. När någon kommer med en idé och vi
alltför snabbt svarar: ja, det kan du ju alltid pröva. Vi har inte sagt,
nej, inte sagt ja, utan bara njaaaaeee.
Och
så sist Ja-sägaren, pojken
som är med och skapar förutsättningar för att mätta tusentals med sin matsäck som
bara var beräknad för hans familj. Men som han inte tvekar att ge den till
Jesus. Med barnets trosvissa naivitet, erbjuder
det lilla han har.
Jesus
säger: För människor är det omöjligt, men för Gud är allt möjligt. Vi
projicerar ofta våra mänskliga egenskaper på Gud, och därmed också våra
begränsningar. Men vi kan ana att nyckeln till tilliten bor i orden: MED
Gud är allt möjligt. Det är kanske det vad som skiljer pojken från Filippos och
Andreas. Att de var alltför fokuserade på vad de skulle göra och prestera och inte
lyssnade på vad Jesus verkligen frågade efter. Efter deras tillit och tro, inte
deras prestation.
Ibland
är vi som Filippos, säger blankt nej och direkt avfärdar en lösning, för
att den verkar så urbota dum. Det är ju helt omöjligt, varför ens försöka?
Och när vi gör oss själva till en del av lösningen har vi samtidigt bidragit
med problemet. När vi tror att det är VI som måste hitta alla lösningar och
inte ens kommer på tanken om att be om hjälp. Och ibland är vi som Andreas,
skeptiska, till och med ironiska. Jaja, Jesus eftersom det är du som säger
det så…. Vi vill tro på Jesus men ändå underskattar vi honom. Och sen blir vi
förvånade över när någonting faktiskt händer, men på ett helt annat sätt än som
vi har tänkt. Ja, ha! Gud, du tänker så?
Tänk
då om vi kunde vara lite mer som pojken. Han är helt ”open minded”, utan
skygglappar, inga inlärda fördomar. Han ser vad han har och kommer med det, varken
mer eller mindre. Utan att tänka: det här är för lite, det är ingen idé. Fem
kornbröden och två torkade fiskar. Tänk att leva i en sådan tillit. Att tro att
Jesus kan och vill göra något med oss och det vi har, den vi är. Att Gud tar
emot oss som den vi är och kan använda det.
Det
handlar helt enkelt om att försöka byta perspektiv. När vi får fokusera mer på
Gud och mindre på oss själva, mindre vad vi kan göra för Gud och mer på vad Gud
kan göra genom oss. Jag tror att ju mer vi övar på att ge av det vi har, desto
fler brödunder kommer vi att få vara med om. Som Paulus skriver: Gud förmår ge er allt gott i överflöd,
så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge.
Det påminns vi om i nattvardsbönen:
Du blev
ett svar på vår bön, ett bröd för vår hunger. Hjälp oss nu att vara ditt svar till dem, som saknar vad vi äger
i överflöd. Hjälp oss att höra det rop som du har hört, förstå den nöd som du har
förstått, tjäna den mänsklighet som du har tjänat.
För när vi delar det bröd som han oss ger så
räcker det åt alla. Därför ber vi:
”Gud, åt dem som har hunger, ge bröd.
Åt dem som har bröd, ge hunger efter rättvisa . Amen