Säger du Nej, Nja, eller Ja?

Midfastosöndagen, brödundret där fem bröd och två fiskar mättar tusentals.

Predikan
Idag möter vi inte bara ett brödunder, dem som fått mättat sin hunger och stillat sin törst. Vi möter också tre spännande personligheter. I bibeltexten men kanske också i oss själva. Tre spännande karaktärer kliver fram.
Nej-sägaren, Nja-sägaren och Ja-sägaren.

Nej - sägaren det är Filippos: han har sett Jesus på nära håll göra under, men finner ändå inte någon lösning på matproblemet. Jesus känner Filippos och vet att han är lite av en pessimistisk tvivlare. Ändå ber han honom att gå handla så att det räcker till tusentals. Eller kanske just därför, nyfiken på hur Filippos reagera. Och Filippos invänder direkt med att inte ens 200 denarer skulle räcka. Det motsvarade en knapp årslön för en grovarbetare. Det är inte lite det. Han utbrister: "Det kommer aldrig räcka! Inte ens om de bara ska få en bit var." Det faller honom aldrig in att fråga Jesus: Hur tänker du nu? Utan svarar själv i hans ställe: det går inte!

Kan du känna igen dig? Jag gör det. När vi avfärdar utan fråga, hur tänker du nu? Tänk om vi i stället ersätter pessimismen med nyfikenhet. På vad Jesus tänker göra.

Och så har vi Nja-sägaren Andreas: Han som tvivlar men ändå agerar. Letar upp en pojke med lite mat och ställer honom nästan demonstrativt framför Jesus för att visa att han i alla fall har försökt, medveten om att detta är ett ”mission impossible”. Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Det går inte att missta sig på hans skepticism. Men vad förslår det till så många?"  Men han har ju i alla fall försökt. Ibland är det lättare att få syn på någon annans skepsis än sin egen misstro. När någon kommer med en idé och vi alltför snabbt svarar: ja, det kan du ju alltid pröva. Vi har inte sagt, nej, inte sagt ja, utan bara njaaaaeee.

Och så sist Ja-sägaren, pojken som är med och skapar förutsättningar för att mätta tusentals med sin matsäck som bara var beräknad för hans familj. Men som han inte tvekar att ge den till Jesus.  Med barnets trosvissa naivitet, erbjuder det lilla han har.

Jesus säger: För människor är det omöjligt, men för Gud är allt möjligt. Vi projicerar ofta våra mänskliga egenskaper på Gud, och därmed också våra begränsningar. Men vi kan ana att nyckeln till tilliten bor i orden: MED Gud är allt möjligt. Det är kanske det vad som skiljer pojken från Filippos och Andreas. Att de var alltför fokuserade på vad de skulle göra och prestera och inte lyssnade på vad Jesus verkligen frågade efter. Efter deras tillit och tro, inte deras prestation.

Ibland är vi som Filippos, säger blankt nej och direkt avfärdar en lösning, för att den verkar så urbota dum. Det är ju helt omöjligt, varför ens försöka? Och när vi gör oss själva till en del av lösningen har vi samtidigt bidragit med problemet. När vi tror att det är VI som måste hitta alla lösningar och inte ens kommer på tanken om att be om hjälp. Och ibland är vi som Andreas, skeptiska, till och med ironiska. Jaja, Jesus eftersom det är du som säger det så…. Vi vill tro på Jesus men ändå underskattar vi honom. Och sen blir vi förvånade över när någonting faktiskt händer, men på ett helt annat sätt än som vi har tänkt. Ja, ha! Gud, du tänker så?

Tänk då om vi kunde vara lite mer som pojken. Han är helt ”open minded”, utan skygglappar, inga inlärda fördomar. Han ser vad han har och kommer med det, varken mer eller mindre. Utan att tänka: det här är för lite, det är ingen idé. Fem kornbröden och två torkade fiskar. Tänk att leva i en sådan tillit. Att tro att Jesus kan och vill göra något med oss och det vi har, den vi är. Att Gud tar emot oss som den vi är och kan använda det.

Det handlar helt enkelt om att försöka byta perspektiv. När vi får fokusera mer på Gud och mindre på oss själva, mindre vad vi kan göra för Gud och mer på vad Gud kan göra genom oss. Jag tror att ju mer vi övar på att ge av det vi har, desto fler brödunder kommer vi att få vara med om. Som Paulus skriver: Gud förmår ge er allt gott i överflöd,
så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge.

Det påminns vi om i nattvardsbönen: Du blev ett svar på vår bön, ett bröd för vår hunger. Hjälp oss nu att vara ditt svar till dem, som saknar vad vi äger i överflöd. Hjälp oss att höra det rop som du har hört, förstå den nöd som du har förstått, tjäna den mänsklighet som du har tjänat. 
För när vi delar det bröd som han oss ger så räcker det åt alla.  Därför ber vi:
”Gud, åt dem som har hunger, ge bröd.
Åt dem som har bröd, ge hunger efter rättvisa . Amen