Att göra rent hus

Det går inte att göra rent hus utan att själv bli smutsig... Den insikten drabbade mig idag när jag tog tag i min källare. Jag har tänkt det länge, att jag måste göra det, men eftersom källaren är just en källare så har jag helt enkelt försökt att undvika att gå dit. För att slippa påminnas. Men där finns även tvättstugan, och garaget, och regnkläderna och extraskorna... Och barnens uteleksaker... Och matkällaren, och frysen. Så ni märker fort att det inte går att undvika ett möte till sist. Konfrontation ska man kanske kalla det. För det var vad det blev till sist.

Om det ska göras så ska det göras rejält. Jag tog vattenslangen, satte på maximalt tryck och började i taket, sedan väggarna och till sist golvet. Något så när strukturerad så hade jag plockat ner den rena tvätten först. Och ställt upp skorna på hyllan. Smutsen vräkte ner över väggar och golv, och över mig... man kan inte göra rent hus utan att själv bli smutsig... Vad vill jag då säga med det? Den här dagen har innehållit massor av funderingar. Många människor, och många minnen har kommit upp. Vissa saker har gjort riktigt ont, besvikelser, smärtor, både i nutid och långt, långt tillbaka.

Det är bra att vi tar tag i saker, det hjälper inte att undvika det. Ibland måste vi gå ner i den där mörka källaren och ta av oss om fötterna. Se saker och ting för vad de verkligen är. Det är min källare. Mina minnen, mitt liv... Var det verkligen så här smutsigt? Tänkte jag... Ja, det var det. men inte nu längre. Allting är översköljt av rent vatten, precis som min inre källare får genomsköljas av nåd... Ända ner i grunden.

Inre storstädning hör ihop med yttre. Prova det. Att städa kan rensa tankarna, låter allting komma upp på ytan. Läst en mening i något sammanhang: Det är aldrig för sent att få ett lyckligt förflutet... Jag tänker för min egen del att det handlar om att våga sig ner i den där källaren, och ta tag i saker...

”Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Jesus Kristus” (Fil 3:14) Det är ju dit jag vill... För inte tänker jag stanna kvar i källaren inte... Inte för gott, bara tills jag har gjort rent hus... :-) Att glömma det som ligger bakom oss... skulle kunna stavas försonad...