Att undvika diken

Man ska undvika diken. Det är svårt att komma upp ur dem om man hamnat där. Jag kan se två diken i våra liv som kristna. Det ena diket är att enbart bejaka sin styrka. Att i sitt liv förtränga det som är sårbart och ömtåligt. Ibland möter vi dem, de som aldrig har fel, som uppträder självklart osårbara. Det andra diket är att bara se sin svaghet, att aldrig tro sig om någonting. Att förneka både sina egna och Guds möjligheter att handla med oss. Att tro att allt är hotfullt och oövervinnbart. Man vågar inte ta ansvar eller risker. Man är både livsrädd och dödsrädd.

Det är skillnad på självförtroende och självkänsla. Det pratade vi med konfirmanderna om härom veckan. Självförtroende har ofta att göra med prestationer. När du klarar av och får beröm för vad du gör. Självkänsla har mer att göra med egenvärde. Att in djupet av ditt hjärta förstå att du är älskad för den du är. Jag satt en kväll och talade med några kollegor. Den ene berättar om äktenskapet som inte gick att rädda, den andra om en barndom som saknade mycket av värme och kärlek. När vi delar något av det som gjort mest ont, av såren och svagheten, föds en djup samhörighet. När vi vågar berätta för varandra om vår litenhet så växer vi i varandras ögon. Kanske vi får lättare att se och älska varandra då. Svagheten och styrkan kompletterar varandra. Det är vad det kristna livet handlar om - att både bli buren och bära. Som medarbetare är det viktigt att vi vågar visa sårbarhet. Den knyter oss samman. Vi lever i en tid där svaghet ofta möts med förakt. Rädslan för den egna svagheten föder en rädsla för andras svaghet. Därför behöver vi som kristna och församlingar öppna för det sårbara och svaga. "I svagheten blir kraften störst, ty när jag är svag då är jag stark" (2 Kor 12:6). För Paulus var svagheten en garant för Guds möjligheter. "Skatten bär vi i lerkärl". På samma sätt påminner Jesus om detta när han lyfte fram barnet och ställde det i de vuxnas mitt. Svaghetens teologi har ett underifrånperspektiv. Det lilla blir stort och det stora litet. De fattiga blir rika, de hungriga blir mättade. Detta är evangeliets perspektiv i våra liv men också i kyrkans och i världens liv. När vi vågar börja möta varandra i denna öppenhet och sårbarhet, så blir Guds möjlighet att välsigna så mycket större.