lördag 9 februari 2008

Bönhörelse

Gud hör våra böner och ger oss det som vi bett om i rätt tid.På besök i Skåne konstaterade jag att jag hade glömt dotterns tjocktröja. Vi skulle gå till lekplatsen och det var kallt. Bekymrad över hur jag skulle lösa det så skojade jag och sa till henne. - Vi ber mormor att sticka en så är hon färdig innan lunch. Mormor är en hejare på att sticka och sonen har en nystickad ylletröja på sig som han fick i julklapp. Sedan pratade vi inte mer om det medan vi åt färdigt vår frukost. Mormodern försvann upp på övervåningen och kom ner med en stor väska som det stod Saras namn på. - Idag ska vi ju fira din födelsedag, kalaset ska bli i eftermiddag men du ska få vår present redan nu! Sara lyste upp och öppnade väskan som innehöll ytterligare ett paket. Hon vecklar upp det och i det ligger en nystickad röd ylletröja! - Har du redan hunnit sticka den? sa hon storögt. Den som träffat min dotter vet att hon mycket väl skulle tro att det var sant. Logiskt tänkande står inte högst på hennes lista. Men hon har en underbar härlig naivitet som säger mer om tro och tillit... Det var för henne självklart att mormor sprungit upp och stickat den tröja hon behövde. Själv visste jag inte vad jag skulle säga, jag hade ingen aning om denna födelsedagspresent. Men påpälsade upp till öronen mot kylan på lekplasen så kom detta bibelord för mig.

"Gud hör våra böner och ger oss det som vi bett om i rätt tid."Så är det med Gud. Han känner alla våra behov och alla våra önskningar redan innan vi vet det själva. Han vet vad som fattar oss och vill fylla alla våra behov. Det är gott att få påminnas om det. Men vi vet också att Gud vet bättre än vi själva och är vis nog att inte uppfylla alla våra önskningar eller ge oss allt vad vi ber om. Att vissa böner sorteras bort i mappen. Jag hör, jag förstår, men vet bättre, för att sedan försöka finna ett klokt sätt att berätta det vidare till oss.
Allt gott önskar er denna prästmamma som också fått leka drake i skogen och visat barnen den STORA, STORA stenen som jag lekte vid när jag var liten. Den var inte så stor som jag mindes den. Men det får bli i ett annat inlägg...

Inga kommentarer: