Dimma 080208

Efterlyser bibelord om dimma. Har nu färdats 27 mil i tjock dimma. Inte en chans att se en enda skylt förrän det förmodligen skulle varit för sent om jag inte hade hittat vägen. Dottern frågade hela tiden från baksätet. Har vi kört över Hallonsåsen än? Den ledtråden skulle inte "På spåret" ha klarat. Var är vi nu? :-) Faktum är att det är ganska obehagligt. Att inte se bilarna framför sig. Att nästan inte se någonting alls.
Så är det med livet också ibland. "In i dimman" sa dom på skoj ibland på festerna, sen mindes de förmodligen inte så mycket mer . Men ibland kan det kännas så där dimtjockt. Dålig sikt, dålig orientering. Ett obehag. Inte något man med nöje gömmer sig i. Jag har varit i sådan dimma på värre ställen, i vinterfjällen till exempel. På platser och spår där jag varit hur många gånger förut men ändå helt tappat orienteringen. Inga motorleder här inte. Och jag vet att vi inte behöver komma särskilt mycket ur kurs för att gå alldeles vilse. Och har man bara tagit ett kliv ur spår så kan det gå fort. Dimma och vilsenhet ligger nära varandra. Påmindes om det igår är jag undervisade konfirmanderna i budorden. "Det är väl inte så farligt". Nej, det är det oftast inte. Men i dimman inser man sällan hur mycket ur kurs man har kommit. Och vem vill erkänna att man är vilse? Vi är i all fall säkert framme vid resmålet, körde på inneboende intuition, och kom hem. Till de nplats som ska barnens och mitt hemma i några dagar. SItter för övrigt i det um som en gång var mitt gamla flickrum, och bloggar på datorn. Tänk om någon skulle sagt det till mig för trettio år sedan. Jag skulle förmodligen inte ha trott dem. Som sagt; efterlyser, bibelord om dimma!