Du blir vad du äter

Du blir vad du äter... Så hette en dokusåpa för en tid sedan som skulle få oss att tänka på vad vi stoppar i oss. Vad som är nyttigt för oss. I morgon är det Midfastosöndagen, Livets bröd. Tänkte på det en gång när jag stod vid korvkiosken och tog en snabb lunch. Skräpmat, men bättre än inget. Tänk om det är så också med tron? Att vi bara mättar oss med som inte är särkskilt näringsrikt men duger för stunden, utyan att ens ge någon god eftersmak. Är det så vi vill leva våra liv i alla andra sammanhang också? Ett liv i högt tempo mellan snabba tillfredsställelser? Vare sig det gäller, vänner, arbete eller sex? Det vi är sugna på för stunden utan tanke på några längre perspektiv, sällan hela livets... Mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck, säger Jesus. "Jag är det levande brödet, som kommit ned från himlen". Mötet med Jesus och det han vill ge oss är livsbeständigt, inte bara här och nu, han lovar oss faktiskt något som ska räcka ända in i evigheten. Så mycket har inte någon någon gång lovat mig, inte ens i de bästa av världar eller reklaminslag... Men ändå är det så svårt att tro, att ta emot. Jag tänker att orden från Jesus måste få landa i oss, landa i magen. Du blir vad du äter. Genom brödet och vinet, genom att ta emot Jesus Kristus blir vi ett med honom, vi i honom och han i oss. Hela. Vårt liv och sammanflätat med hans. Kristen tro får låta Kristus leva i oss. Vi får leva vårt liv i honom. han som blev ett svar på vår bön och ett bröd för vår hunger…