Min dotter fyllde år i förra veckan. "Jag fyller år i sängen" som hon uttrycker det. Bricka och ljus och paket på morgonen, och så sång förstås. Min son var mycket engagerad i att göra i ordning brickan. När det kom till ljuset hade han sin bestämda uppfattning. Ett Kristusljus skulle det vara. Så med paket och sång, och bricka och Kristusljus gick vi in till dottern. Och jag inser, att oavsett hur många år jag får leva så har jag inte fått leva mitt liv förrän jag är född på nytt i honom som har tänt Världens Ljus mitt ibland oss. Jag ska fortsätta med det, att tända Kristusljuset på födelsedagsbrickan, för att påminnas om vem som har givit mig livet. Det ska få stå ett på min kista en gång också, dopljuset, Kristus ljuset, den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livet ljus. Ett sådant ljus stod också på sonens kista för 10 år sedan. Ljuset som fick lysa oss genom sorgens mörker, kärleken från honom som älskar. Påminnelsen om att varken liv eller död, inte heller nöd kan skilja oss eller honom från Gud. Det är en tro att vila i, och definitivt något att fira!
måndag 3 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar