När jag var liten så hade jag en hund som inte vill göra som jag ville. Hon sprang ofta ifrån mig. En gång ryckte hon sig loss och sprang ikapp med tåget. Jag blev så rädd för jag visste inte om hon skulle göra sig illa, hon var så nära, det var så farligt och det gick så fort. Jag ropade hennes namn, skrek tills halsen höll på att gå sönder, men hon hörde mig inte. Jag var maktlös och kunde bara se det hända.
Då plötsligt vände hon sin nos och fick syn på mig. För ett ögonblick möttes våra ögon och vi fick kontakt. Hon stannade för ett ögonblick och då kunde vi får kontakt. Hennes bruna ögon mötte mina och hon såg mig.
På samma sätt är det med Jesus. När han kommer till människorna, går i sina sandaler och sitter på brunnskanten så möter han oss öga mot öga, ansikte mot ansikte... Då får vi kontakt. Vi som annars bara rusar vår egen väg och jagar det ouppnåeliga... Som bara vill ha mer och mer... Men när hans blick drabbar oss så händer något. Vi blir sedda av honom.
Gud visste det. Att det inte fanns något annat sätt att älska världen tillbaka till sig själv än att göra sig synlig, kännbar, mänskligt kroppslig... Men jag inser själv att för att Jesus ska se på mig så måste jag se på honom...
Då plötsligt vände hon sin nos och fick syn på mig. För ett ögonblick möttes våra ögon och vi fick kontakt. Hon stannade för ett ögonblick och då kunde vi får kontakt. Hennes bruna ögon mötte mina och hon såg mig.
På samma sätt är det med Jesus. När han kommer till människorna, går i sina sandaler och sitter på brunnskanten så möter han oss öga mot öga, ansikte mot ansikte... Då får vi kontakt. Vi som annars bara rusar vår egen väg och jagar det ouppnåeliga... Som bara vill ha mer och mer... Men när hans blick drabbar oss så händer något. Vi blir sedda av honom.
Gud visste det. Att det inte fanns något annat sätt att älska världen tillbaka till sig själv än att göra sig synlig, kännbar, mänskligt kroppslig... Men jag inser själv att för att Jesus ska se på mig så måste jag se på honom...
Inlägg
1 kommentar:
Min nuværende hund Bessie, som er 11 år, løb også fra mig, da hun var hvalp. Den løb på én vej og over en anden ven med biler,og jeg blev meget bange for, at der skulle ske hende noget.
Øjenkontakten føler med en kursist, som vist har haft megen omsorgssvigt. Holdet i matematik skal skrive en projektopgave, og hun er nærmest ligeglad med, hvad hun skriver. Som hendes lærer er jeg ikke ligeglad. Jeg insisterer på, at hun skriver noget fornuftigt, og at hun skal forstå det. Hun er ikke vant til, at nogen bekymrer sig om, at det skal gå godt for hende. Vores øjne mødtes, og hun blev klar over, at JEG VIL, AT DET SKAL GÅ HENDE GODT. Jeg tror, at jeg ramte hende.
Skicka en kommentar