Jag fann en vän

Idag fick jag kontakt med en gammal vän. Coach skulle någon kanske kalla det, mentor, eller biktfader. En person som har hjälpt mig att bära tunga bördor. Och har visat väg i tro. Jag tror att många av oss har sådana vägvisare. Människor som har haft en avgörande betydelse för oss. Men det vet vi sällan, då. Denna kväll är så fylld av en djup kärlek. Gemenskap. Den kärlek som kanske bara finns bland bröder och systrar i tron. En känsla av att veta var man hör hemma. Det är stort. Jag känner mig ofta som en främling. Att inte höra riktigt hemma här på jorden. Tänker på fiskens tecken som kristna ritade i handen eller sanden för att känna igen varandra. Ibland ser vi hur tecken ritas i sanden, vi känner igen, vi hör samman. På deras kärlek ska man känna igen dem.

Det är förresten märkligt hur vi kan söka varandra via Internet. Jag tänker på någon som jag skulle vilja komma i kontakt med och med några tangenttryckningar så är jag framme. En del av dessa tangenttryckningar har förändrat både liv och skeenden. Vi har mött människor som vi aldrig trodde oss få möta, som har förändrat våra liv, vi får tillbaka en kontakt som hör både 10 och 20 år och kanske längre tillbaka i tiden. Finner ett fotografi, ett ansikte som vi känner igen. Kontakten återupptas. Jag tror att helig Ande leder oss på rätta vägar, leder oss till människor som vi behöver. Som behöver oss. Vi är Guds folk. Vi är på väg. Vi håller ihop. Idag fann jag en vän igen… Tack Gud, för vad du ger mig varje dag.Har du en vän som du länge funderat på att ta kontakt med? Gör det…