Livets vatten

Varifrån tar du det levande vattnet? Jesus är törstig och har kommit för att be om något att dricka. Och till brunnen kommer en samarisk kvinna med sin kruka för att hämta sitt vatten. Hon ryggar tillbaka när han talar till henne. Hur kan en judisk man be henne om vatten, hon som inte ens är välkommen hos sitt eget folk. Hon, den utstötta, den förtappade. Hon som måste gå till brunnen mitt på dagen i den varmaste hettan då hon inte riskerar att möta någon annan. Då möter hon Jesus. Och han ber henne om vatten att dricka.

Ett enkelt samtal som förändrar kvinnans liv. Kan jag få lite vatten att dricka? För samtalet vid brunnen går djupare än så, det blir ett samtal om hennes liv, om längtan, om hopp på förändring, om tro. Samtalet rör det djupaste skiktet i hennes liv. Han ser, verkligen ser henne. Ser allt. I hela hennes liv har andra lagt livets pusselbitar åt henne. Nu får hon själv möjlighet att se på sitt liv med egna ögon. Se vad som är äkta och vad som är falskt. Ont och gott. Rätt eller oriktigt. Utan att någon hånar henne eller försöker dra fördel av hennes situation. Jesus möter henne utan att peka finger åt henne som alla andra tycks göra, han ser på henne utan att låtsas som om han inte ser hur hon lever. Och då vågar hon också tala om det som smärtar henne. Jesus ser och kvinnan blir sedd. När Jesus talar med henne så blir samariskan för första gången subjekt i sitt eget liv.Också vi ser många gånger på oss själva med andras ögon, med andras värderingar och andras blickar. Vi görs till objekt, betraktade utifrån också av oss själva, ser såsom i en spegel som fångar ytan men som har förlorat sitt djup. Men i mötet med Gud får vi vara den vi är. Gud vill gå in i relation med oss, Gud vill arbeta med oss, Gud vill förändring och fördjupning av vårt liv. ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig, ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten"?Jesus talar inte längre om brunnen och dess vatten. Han för samtalet in det på det djupaste mänskliga, och rör vid det djupaste skiktet i vårt väsen. Vår törst och vår längtan. Varifrån tar du det levande vattnet?Törsten är en urgammal bild för vår längtan efter innehåll och djup i livet. Törsten för kvinnan till brunnen, och hon får smaka det levande vattnet. Törsten driver oss att söka efter vatten. Var finns då det levande vattnet, den friska källan? När den samariska kvinnan sätter ner sin kruka och frågar efter det levande vattnet faller pusselbitarna på plats och hennes liv blir helt. Hon har hittat hem till sitt eget liv och får vara den hon är och inte den andra försöker göra henne till. Jesus visar henne vem Gud är, och vem hon verkligen är och kan få vara i honom. Och vi får göra som hon, ställa ifrån oss vad vi har för händer, stanna upp en stund och sätta oss vid brunnskanten och fråga efter det levande vattnet. Vi får gå på djupet i oss själva, i vår längtan och vår tro. Det är ett vatten att spegla sig i, och finna hela vidden, bredden och djupet av vad det är att vara människa, och Guds avbild.Herre, ge mig det vattnet."Det är jag, den som talar till dig." säger Jesus. Ta emot det av honom som kan ge dig av det Levande vattnet, låt dig fyllas av Liv, Guds kärlek och Livets källa.