trovärdiga liv

Läste 1a Timoteusbrevet igår som avslutning på dagen. Bland annat om hur en församlingsledare ska vara. Inser att jag faller igenom på många punkter. Om man nu anser att en präst är församlingsledare, och inte fördjupar sig i skillnader mellan komministrar och herdar förstås. I annat fall är jag en medhjälpare... Församlingsledaren ska vara man, där faller jag igenom direkt. Med medhjälpare, co-minister, medtjänaren, kan vara kvinna. Och där finns en viss öppning... :-)

Sedan kommer listan, man ska vara försynt, fridsam och fri från penningbegär. Kunna styra sitt hus och få sina barn att underordna sig. :-( Vara gift bara en gång.. Det är jag, men skild idag... Man ska ha ett gott rykte. Kvinnor ska leva värdigt och vara nyktra, ska inte förtala någon. Också kvinnorna ska kunna styra sina barn och sitt hus...

Hur förhåller vi oss till detta? Bortförklarar det med tidens tand? Att det gällde en annan tid och ett annat sammanhang+ jag tror inte att det är så enkelt. men vi kan också översätta det med trovärdigthet. Att leva ett trovärdigt liv. Jag möter många som lämnar kyrkan för att "vi håller på som vi gör". Det finns en besvikelse på oss. Och vad som är ännu viktigare vilket vi ska ta på fullaste allvar, det finns också en förväntan! På oss, att vi ska vara annorlunda. Att vi ska leva i världen men inte av den. Jag tror att Paulus var ganska bra på det. Han mötte människor överallt i sin tältmakartjänst.

Men vad som griper mig mest i Paulus brev till Timoteus är inledningen i brevet. När han talar om den han själv har varit. Paulus sätter sig inte på sina höga hästar. Han vet vem han är och varifrån han kommer. Om sitt eget möte med Jesus säger han. Men jag mötte förbarmande, två gånger upprepar han detta för Timoteus. Men jag mötte förbarmande...

Jag mötte förbarmande därför att jag handlade i okunnighet och otro, skriver han. Bland syndare är jag den störste... Det är en bra utgångspunkt... även för ett ledarskap. Inte att försöka leva som en syndare men att vi inser att vi är det. Kanske är det just detta som gör oss annorlunda. Insikten om att vi alla alla behöver förbarmande... det kan vara vägen till att bli trovärdiga i den tjänst där vi står...

Vår Herres nåd har överflödat, med tro och kärlek i Jesus Kristus 1 Tim 1:14