Det är nu det sker

Predikan över texten Joh 13:31-35
När Judas hade gått sade Jesus: "Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek."

Alla vägar bär till Rom. Är det så? Jag har varit i Rom men jag fick allt tänka till en del för att komma dit, göra både det ena och det andra valet. Men när jag väl hade bestämt mig för att det var till Rom jag skulle så var det till Rom jag kom. Men hur är det om man vill komma till himlen, till Gud och det eviga? Kan tänka på samma sätt som talesättet att alla eller i varje fall de flesta vägar till slut leder till himlen och till Gud? Fast om vi lyssnar till Jesus så finns det inget pluralis i detta med vägar. Han talar bara om en väg och om sig själv som den vägen. Lite längre i Jesus avskedstal som vi lyssnat till idag så säger Jesus det själv: Jag är Vägen, Sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig.

vägen till Jesus - Vägen till Livet – Jesus som är vägen till Livet. (Joh.14:6). Nu blir det lite jobbigt. För hur förhåller vi oss då till människor av annan tro, eller till dem alls utan tro på något som har med Gud att göra. Kan jag säga att jag har Sanningen? Att det är jag som har rätt? Nej, det kan varken du eller jag hävda. Men Jesus kan det och Jesus gör det. Han inte bara talar om Sanningen, han säger att han är Sanningen, han inte bara talar om Vägen, han säger att han är den. Talar inte bara om Livet utan säger att han är Livet. Vägen, Sanningen och Livet.

Detta är vad Jesus säger. Antingen svarar vi att det är omöjligt och exkluderande, eller så ser vi det som en underbar inbjudan. Vägen, Sanningen och Livet. Vi kan varken ändra på det eller förneka det. Det är vad Jesus säger. Och om det skulle kunna vara på något annat sätt så är det Guds sak och inte vår… Vi kan inte tona ner Jesu anspråk även om de provocerar. Och korset är inte exklusivt som kristen tro ofta anklagas för att vara. Det är fel. Korset kan aldrig bli vår egendom eller bli en bytesvara i tro som vi kan förhandla med. Det är från korset som Gud handlar med människan.

Korsets armar sträcker sig ut långt utan för vår kyrka, och vår gemenskap. De vill inte utesluta utan innesluta världen. När Jesus uppstår får världen liv. Det var på korset som himlen öppnades för rövaren. Det är här det blir fullbordat. Detta är Guds väg. Är det meningen att vi ska fråga oss om det kan vara så att Jesus inte menade vad han sa? Det skulle vara att göra korset till ett enda stort Varför…

Att vi har svårt att förstå betyder inte att Gud har fel. Det betyder bara att Gud är större. Lärjungarna till exempel, dom fattar ingenting. När Jesus förklarade att han måste lida och bli förkastad så drog Petrus honom åt sidan och började förebrå honom. Men då vände sig Jesus om och tillrättavisade Petrus: "Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors."(Mark.8: 32-33). Det måste varit tuffa ord även för en lärjunge, kanske särskilt för en lärjunge. Men faktiskt försökte Petrus med sina invändningar ställa sig i vägen för Gud, när han försöker få Jesus på andra tankar. Petrus är inte så mycket bättre än frestaren i öknen. (Matt 4:l ff). Petrus hade inte förstått innebörden i vad Jesus sa: Den som vill gå i mina spår måste förneka sig själv… Det är ingen självklar väg för Petrus. Inte för oss heller.

Judas försökte också på sitt sätt ordna med en definitiv vägspärr för Guds väg. Nu när Judas precis har gått ut i natten talar Jesus om sitt förhärligande. Judas hade tänkt sig en helt annan väg för att befria Israel. Nu blir han också ett redskap i fel händer när han förråder Jesus. Och det är nu som Jesus oväntat säger "Nu har Människosonen förhärligats och Gud har förhärligats i honom". Varför säger han det nu? Är det inte i uppståndelsens ljus som vi ser honom i hans härlighet? Men nu när Jesus talar om sitt förhärligande så ser vi också hur hela ondskans mekanism kommer i rullning. Bromsarna har lossats och den tunga vägmaskinen börjar rulla mot Jesus. Knappast någon härlighetens väg… NU sätts också Guds plan i rullning som var uttänkt av Fadern från begynnelsen. Vi går tillbaka till vad som hände i Eden, när människorna lurades bort från Gud. Där uttalas domen över ormen i Eden" Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen." "

Men det är nu det sker. Förhärligandet och den ultimata konfrontationen mellan Judas och Jesus. Mellan gott och ont. Det står strax innan vi kommer in i evangelietexten att Satan flög i Judas. Samtidigt bor hela världens Skapare, upprätthållare och livgivare i Jesus. Därför ligger det en triumf i ordet NU.. Jesus förhärligas i den konfrontationen. Trots alla soldater som Judas har med sig till Getsemane kan han inte rå på Jesus. Guds kraft är större, det är inte ondskan utan kärleken som behåller initiativet – hela vägen upp på korset. Dit jag går kan ni inte komma, fortsätter Jesus sen. Ingen kan följa Jesus i försoningslidandet. Det är hans väg. Och ännu var det inte tid för lärjungarna att följa honom till härligheten. Men genom det Jesus gör för oss på korset kan vi sedan följa honom i våra liv, på vår väg, i vår efterföljelse.

Det är också nu Jesus talar om kärleken. När livet, döden, gott och ont bränner till som aldrig tidigare. Ett nytt bud ger jag er; att ni ska älska varandra. Såsom jag har älskat er. Jesus talar som om allting redan har skett. Han har facit i hand. Vet det vi inte vet, Förstår det vi inte förstår, men ändå får tro. I den kärleken visar Gud sin verkliga härlighet. Han går till botten för kärleken. Ondskans makt kan bara besegras med kärleken.

AMEN