Någon älskar dig. Någon håller alla skärvor av det som är ditt liv i sin hand. Fogar dem sakta ihop bit för bit, Sörjer tillsammans med dig det som inte kan bli helt igen. Ibland slås livet sönder, man står med skärvor i handen, dom är vassa och taggiga, och det gör ont att försöka foga dem samman, ingenting kan ändå bli som förut. Ärren finns där, flisor saknas, det är ett tomrum över det man sörjer... Och samtidigt vet vi att för varje gång vi går sönder så blir vi också skörare. Rädslan finns där över att gå sönder en gång till, och sedan göra det igen... Hur blir jag hel igen?
Gud tar dina skärvor av liv, i sina händer som inte kan skadas, som kan ta i allt det där taggiga och vassa, som kan hela det brustna, som kan lägga sina händer över ärren och stryka över dem med sin kärlek som den älskande stryker med händerna över sin älskades hår. Håller dig tätt intill sig... När vi inte är hela i oss själva får vi bli hela i Gud. Vi behöver inte hålla ihop av egen kraft utan av Guds kraft som omsluter vårt liv, Guds älskande hand. Om vi vågar släppa taget, om vi släpper lite på spänningarna som blir när man försöker hålla samman allt. Och låter allting vila, falla och lita på att vi faller i levande händer... Där på botten finns han som gick till botten med oss, för att han älskar.
Och så genom de här tomrummen, skärvorna som inte längre finns kvar, där det fattas en bit lyser Guds härlighet igenom. Där blir det sådana där vackra strålar genom den dammiga luften in i den här världen. Som när solen lyser genom en öppning i molnen... Låter oss ana en plats där en gång allting ska bli helt, där ingen sorg, inga tårar, ingen smärta finns.
En strimma hopp, en strimma av tro. En glimt av kärlek. Faller över dig, faller över mig. När vi inte längre orkar, att få höra - du behöver inte orka. - Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor. Jag ska skänka er vila, säger Jesus. Du ska inte gå av din egen kraft utan av den som jag vill ge dig. Du är unik, sådan som jag skapat dig, allt gott vill jag i dig. Jag kan göra något stort med dig, också du som är som en skadeskjuten fågel. På mina vingar ska jag bära dig.
Så älskade Gud världen... blev en av oss, delade all vår sorg, gick på våra vägar. En Gud som älskar underifrån, och trampar samma marker som vi. Han frågar inte efter mycket tro eller lite tro. Håller ingenting ifrån oss. Inte sin kärlek, inte sin förlåtelse, ingenting är villkorat. Allt är bara så mycket större än vi förstår, och så mycket enklare...
Han som säger - jag är här för dig... alltid... för dig...
Gud tar dina skärvor av liv, i sina händer som inte kan skadas, som kan ta i allt det där taggiga och vassa, som kan hela det brustna, som kan lägga sina händer över ärren och stryka över dem med sin kärlek som den älskande stryker med händerna över sin älskades hår. Håller dig tätt intill sig... När vi inte är hela i oss själva får vi bli hela i Gud. Vi behöver inte hålla ihop av egen kraft utan av Guds kraft som omsluter vårt liv, Guds älskande hand. Om vi vågar släppa taget, om vi släpper lite på spänningarna som blir när man försöker hålla samman allt. Och låter allting vila, falla och lita på att vi faller i levande händer... Där på botten finns han som gick till botten med oss, för att han älskar.
Och så genom de här tomrummen, skärvorna som inte längre finns kvar, där det fattas en bit lyser Guds härlighet igenom. Där blir det sådana där vackra strålar genom den dammiga luften in i den här världen. Som när solen lyser genom en öppning i molnen... Låter oss ana en plats där en gång allting ska bli helt, där ingen sorg, inga tårar, ingen smärta finns.
En strimma hopp, en strimma av tro. En glimt av kärlek. Faller över dig, faller över mig. När vi inte längre orkar, att få höra - du behöver inte orka. - Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor. Jag ska skänka er vila, säger Jesus. Du ska inte gå av din egen kraft utan av den som jag vill ge dig. Du är unik, sådan som jag skapat dig, allt gott vill jag i dig. Jag kan göra något stort med dig, också du som är som en skadeskjuten fågel. På mina vingar ska jag bära dig.
Så älskade Gud världen... blev en av oss, delade all vår sorg, gick på våra vägar. En Gud som älskar underifrån, och trampar samma marker som vi. Han frågar inte efter mycket tro eller lite tro. Håller ingenting ifrån oss. Inte sin kärlek, inte sin förlåtelse, ingenting är villkorat. Allt är bara så mycket större än vi förstår, och så mycket enklare...
Han som säger - jag är här för dig... alltid... för dig...
Inlägg
3 kommentarer:
"Och samtidigt vet vi att för varje gång vi går sönder så blir vi också skörare." I Danmark siger vi, at vi styrkes af al den modgang, som ikke ødelægger os fuldstændigt. Bliver vi skørere? Lærer vi ikke af vores fejl? Det er et kæmpe arbejde at blive hel igen, så vi gør vel alt for ikke at gå sönder en gång till? Det gælder vel om at gennemskue, hvordan vi undgår at gå i stykker? Det er noget med modet til at have en personlighed? Det er noget med disciplin? Det er noget med, at vi føler, at vi har fundet os selv, og at vi har kærlighed til os selv, og at vi vil slås for os selv?
"Rädslan finns där över att gå sönder en gång till, och sedan göra det igen... Hur blir jag hel igen?" Ja, rædslen er der, og vi må kæmpe med alt, hvad vi har for at undgå det?
Jag det är så riktigt som du skriver, att vi får lära oss av våra fel och hitta rätt väg mot framtiden. När det som, sårat har läkt och blivit helat så blir vi starkare. Men min erfarenhet av människor och av mitt eget liv när vi får slag efter slag som faktiskt inte alltid handlar om våra egna val utan är beroende av andras är ändå detta: att vi blir skörare, elelr kanske snarare mer sårbara. Att det inte är lika lätt attresa sig, att det tar tid. Det finns en psalm i Sverige som lyder; den bördas tyngds som gör ryggen rak. För att bära tunga bördor i livet behöver vi gå med ryggen rak, liksom när vi bär oket på våra axlar. Men när vi en gång blivit sårade på djupet och fått ärr för livet då tror jag ändå, att vi ett sätt blir - skörare. Och vad gör vi för att undgå rädslan? Litar på att vi inte är ensamma, vad som än händer...
:-) Uppmuntrande, tröstande ord i det svåra!
Skicka en kommentar