Live or let die...

Ser på programmet debatt på Tv. Om aktiv dödshjälp. Läkaren Gunnar Eckerdal målas upp som grym och obarmhärtig mot sina patienter när han inte hjälper dem att dö. Medan han hävdar att hans uppgift som läkare är att på alla sätt bistå patienten, antingen genom att försöka rädda liv eller om detta inte är möjlig, göra livet så mycket utan plågor som möjligt. Meningsmotståndarna och de som är för aktiv dödshjälp talar om en värdig död. Jag anar rakt igenom resonemanget en närvaro, kontra ickenäravaro... Av alla dem som talar för en aktiv dödshjälp står sida vid sida argumentet "vi måste ha rätt att bestämma själva". Medan det hos motparten inte finns någon sådan tanke. Kanske för att det hosdem finns insikten om att det finns en rätt som vi inte kan ta oss, att det finns en gräns som vi inte kan kliva över. Men till slut så står insikten kvar, döden är ett resultat av fallet, när människan ville bestämma själv kom döden in i världen, varför skulle hon så inte vilja ha rätten att bestämma även över den...

Det är djupt tragiskt när en människa väljer att ta sitt liv. Ibland får olyckor, ångest, mentala sjukdomar, depressioner eller personliga tragedier oss att göra saker som vi annars kanske inte skulle ha gjort. Vi undrar om det hade kunnat finnas en annan väg, om vi hade kunnat göra på annat sätt. Frågan handlar för många om rätten till liv, andra om rätten till sin död. Jag undrar i nästa steg, om, vi skulle legalisera assisterat självmord till dödssjuka patienter, hur blir vidare vår inställning till alla de tragiska självmord som inte borde inträffa, och hur kommer vårt arbete med preventiva åtgärder för att detta inte ska ske, för att det till varje pris ska undvikas när vi i andra änden legaliserar och tillåter rätten att avsluta sitt liv. Ungdomar som lever i djup smärtaoch ångest i vilsenhet i livet får signaler att det är okej, livet är inte så viktigt och värdefullt att inte en läkare faktiskt kan på patientens begäran kan avsluta det.

Insikten om att vi bär på ett ansvar för varandra, för livets helgd, för människan inför Gud blir allt mer avlägsen.

Vad är en människa att du tänker på henne...