Ta emot mig!

Julen – barnens OCH Barnets stora dag. Kan det inte bli jul snart, tjatar barnet med den förväntansfulla blicken riktad inåt mot drömmen om klapparna, granen, spänningen. Spänningen är ”oliiidlig”, säger sonen hemma när han ser hur dag efter dag passerar i almanackan för att komma allt närmare den Stora Dagen. Det är kanske därför vi ofta oss säga att julens högtid är barnens… För att barnen får våra hjärtan att smälta, får oss att le och själva bli såsom barn på julafton. Barnet har en unik förmåga att hamna i fokus. Jag tror att det därför som Jesus också säger: ”Den som i mitt namn tar emot ett sådant barn, tar emot mig” När vi tar emot ett litet barn och möter det lilla nyfödda näpna ansiktet som lika hastigt kan dra ihop sig till ett skrik som det kan spricka upp i ett leende, då smälter våra hjärtan. Den som tar emot ett sådant här barn… Orden upprepar vi var gång vi döper ett litet barn. I det lilla barnets blick möter också Guds blick. Gud som genomlyser oss. Vårt liv - sammanbundet med Guds liv. Vi hör ihop. ”Den som i mitt namn tar emot ett sådant barn, tar emot mig.”

Nu är det snart jul. Då vi firar inte bara barnens dag utan BARNETS. Gud som kommer till oss genom barnet Jesus, människan Jesus. Och orden vi säger om barnet i dopet skulle lika gärna kunna vara Guds ord till sitt folk. ”Den som i mitt namn tar emot ett sådant barn, tar emot mig.” Gud sänder sig själv genom Sonen, Barnet Jesus och säger: ”Ta emot mig i detta barn. Detta är jag som kommer till er.” Gud lägger sitt liv i våra händer. Det känns ovant, det är oftare tvärtom, vi som lägger våra liv i Guds. Att det är vi som är utlämnande till att förlita oss på andra människors omsorg om oss. Och det under som sker varje gång ett litet barn föds till världen är en påminnelse om det lilla barnet i krubban - det stora undret. En påminnelse att våra liv är insatta i ett större sammanhang, om att julens händelse är en del av något mycket större.

Nu i jul kommer vi att tända många ljus, och då påminns vi också om dopets ljus som vi tänder var gång vi lyfter upp ett litet barn och säger: ”Den som i mitt namn tar emot ett sådant barn, tar emot mig.” Då vi påminns om Jesus som säger att han är världens ljus. Som berättar att den som följer honom skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Det är i ljuset från hans liv som vi ser vilka vi är, som vi kan upptäcka djupet, vidden i livet. Och vem vi själva är. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord och jorden var öde och tom och Gud sade; Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. Som man och kvinna skapade Gud dem och det var mycket gott. För det är stort att vara människa, så stort att Gud blev en av oss. Ett litet barn, - som med barnets förväntan och längtan säger: Ta emot mig!