Dottern åt middag hos kompisen och maten passade inte. Då fick hon frågan om vad hon gillade för mat. "Hamburgare och pommes frites", blev svaret. "Men det är ju skräpmat", svarade kompisens mamma. "Mamma tittar på skräp-TV", replikerade min kloka dotter. Och jag fick en smäll rätt i planeten, som min käraste sa. Från barn får vi ofta höra sanningen...
Och visst är det så att det vi konsumerar ibland bara är skräp. Vi tror att det rinner ut lika fort som det rinner in, men faktum är att vare sig det gäller mat eller annan konsumtion så sätter det spår. Det lätttuggade, färdiglagade, som inte ger oss något arbete eller låter vare sig mage eller hjärna jobba, det kan vi vara utan. Men för att tala allvar, ibland vet vi att vi konsumerar skräp, vi källsorterar det från början för vad det är... Men när vi tror att vi ska få i oss något vällagat och matnyttigt, som en god välkryddad predikan och bara får skräp...
Det påminner mig om ett besök i sydligare trakter i julhelgen då jag längtade efter det goda, efter julfirande och julmat, något inte fullt så lättuggat. Jag gick till kyrkan men det jag fick var falska toner i brustna högtalare, en vattnig predikan och nattvardsvin i en kalk som smakade silverputs... Det gjorde mig besviken. Jag trodde jag skulle få något mer vällagat, välkryddat. Men för den som bara fått skräpmat i tron att det är teologisk husmanskost? Hur ska man då kunna skilja mellan skräp och det som är verkligt matnyttigt?
Och visst är det så att det vi konsumerar ibland bara är skräp. Vi tror att det rinner ut lika fort som det rinner in, men faktum är att vare sig det gäller mat eller annan konsumtion så sätter det spår. Det lätttuggade, färdiglagade, som inte ger oss något arbete eller låter vare sig mage eller hjärna jobba, det kan vi vara utan. Men för att tala allvar, ibland vet vi att vi konsumerar skräp, vi källsorterar det från början för vad det är... Men när vi tror att vi ska få i oss något vällagat och matnyttigt, som en god välkryddad predikan och bara får skräp...
Det påminner mig om ett besök i sydligare trakter i julhelgen då jag längtade efter det goda, efter julfirande och julmat, något inte fullt så lättuggat. Jag gick till kyrkan men det jag fick var falska toner i brustna högtalare, en vattnig predikan och nattvardsvin i en kalk som smakade silverputs... Det gjorde mig besviken. Jag trodde jag skulle få något mer vällagat, välkryddat. Men för den som bara fått skräpmat i tron att det är teologisk husmanskost? Hur ska man då kunna skilja mellan skräp och det som är verkligt matnyttigt?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar