Lycka är attraktivt...

En lycklig människa är mer attraktiv än en olycklig, säger man i Filosofiska rummet idag på radion. Lyssnade kort när jag var på väg till kvällsgudstjänsten. En lycklig människa är mer attraktiv. Men! kanske någon tänker, skulle då kärleksgemenskapen vara stängd för den människa som inte är lycklig? Så reagerade jag först när jag lyssnade, men sedan fick det mig att fundera. Om jag inte är lycklig och möter en människa som vill älska mig som jag också älskar, hur mycket av den kärleken bygger då på att det är just kärleksgemenskapen som är det som får ligga till grund för min lycka. Jag önskar att varje människa som vill skulle få möta någon och att de skulle få leva lyckliga i alla sina dagar såsom i sagorna. Att få göra en annan människa lycklig. Men om mitt livs lycka är i beroende av den jag älskar? Hur stor möjlighet får jag då att själv växa, hur påverkas min självkänsla? Blir min lycka ett beroende av en annan människa i stället för ett ömsesidigt berikande?

Utgångspunkten att finna lycka och glädje i livet som den människa jag är i mig själv är en större förutsättning för att leva i ett gott förhållande till en annan...

Och som kristen så vet jag att det finns en kärlek dit jag kan få komma hur lyckad eller misslyckad eller miserabel jag än känner mig, och det är till Guds kärlek. Hur jag än mår, vad som än händer behöver jag aldrig varken förställa mig eller göra mig till för att vara älskad. För vad är lycka? Jag tänker att lycka är att se på mig själv med samma ögon som Gud gör. Lyckan kommer lyckan går, Gud förbliver Fader vår... Ett lyckligt liv är inte alltid ett lyckat liv, Ett lyckligt liv är för mig att ingenting, varken liv eller död, eller djupaste nöd kan skilja mig från Guds kärlek. Vad är en lycklig människa? Vad gör mig lycklig? Den frågan följer med mig idag... Idag har jag varit lycklig, riktigt genuint genomlycklig, kanske är det inte en bestående känsla, det gör inte så mycket. Jag har varit lycklig helt på egen hand, nästan... :-) Förnöjd med livet. Viss om att jag aldrig är ensam hur ensam jag än är...