Frestelser kommer alltid vid fel tillfälle. Jag lovar. Precis när du har bestämt dig för att sluta med sötsaker så serveras det både gräddtårta och semla på jobbet. Det är så svårt att stå emot, trots att du vet vad du vill och har bestämt dig för det. Är du stark och beslutsam så går det att stå emot, är du trött och utmattad så kan det vara helt kört. Det vet den som vill vinna en match, eller en debatt, att det gäller att vara pigg och laddad! Att ha garden uppe och försvara oss.
Och idag i vår bibeltext så är det verkligen ett guldläge för Frestaren. Efter 40 dagar och 40 nätter i öknen utan mat är Jesus utmattad, hungrig och försvagad. Han har kallats av Anden ut i öknen. Det är ingen guidad turisttur, ingen sightseeing från kamelryggen i solnedgången. Istället är det långa heta dagar utan skugga och iskalla nätter. ”För att sättas på prov” står det. Gud gör så ibland, kallar oss bort för att få vår odelade uppmärksamhet. Men nu är det så att vår gemenskap med Gud är ett jätte hot för Guds fiende. I Bibeln beskrivs denne fiende med starka ord, med namn som Satan och Djävulen. Och det som händer är att ju närmare vi kommer Gud desto mer angelägen blir den onde att skilja oss åt. Långt borta från Gud så utgör vi helt enkelt inget hot.
Det gäller oss och det gäller Jesus. Jesus har varit länge ensam och nära Gud men nu är han försvagad och blir av Frestaren frestad att tillfredsställa sina egna behov, just nu sin hunger. Frestelser kommer alltid vid fel tillfälle som jag sa, det är själva poängen med dem.
Faller för frestelsen gör vi ibland, och det är väl ingen fara om det ”bara” handlar om en semla. Men den store Frestaren har helt andra mål i sikte än att öka på ditt midjemått. Frestaren vill ha makt och kontroll och vill framför allt hindra dig från att stå under guds vilja och inflytande och gör allt för att förhindra det. Den makten finns överallt där någon vill göra sig själv till Gud. Den kan visa sig genom politiska diktatorer och religiösa sektledare. Det kan handla om mobbning och trakasserier. Och det kan handla om dig och mig. Och hur också vi kan användas som brickor i det spelet. Om det är svårt att tänka så låt oss lyssna till en dialog mellan Jesus och lärjungen Petrus. Petrus är en av Jesu närmaste vänner, nu när de njuter och rider på vågen framgång så börjar Jesus plötsligt att tala med dem om korset. Och Petrus är snabb att säga emot honom. Må Gud bevara dig Herre! Petrus måste blivit chockad av hur Jesus svarar honom. Med samma ord som från vår bibeltext idag. – Håll dig på din plats, Satan! Petrus, hans trognaste följeslagare av vän, kallas av Jesus för den onde själv. Petrus som bara ville väl. Men också när vi menar som allra bäst så kan det ändå bidra till att bryta sönder gemenskapen med Gud.
Och detta är samma sak som vad den Frestare som nu träder fram i öknen till Jesus vill. Hindra Jesus från att korsfästas. Men Petrus vet ingenting om det som den onde vet, kraften i korset. Petrus kommer så småningom att lära känna den kraften och kommer också att bli buren av den, därför gör den onde allt för att förhindra Jesus från att gå den vägen. Det är inte enda gången Jesus frestas. Han ställs inför mänskligt sett helt orimliga val. Precis som om natten i Getsemane och blir frestad att vilja avstå att gå den svåra väg som väntar honom. Om det är möjligt, låt denna kalk gå för bi mig, men ske din vilja inte min…
Och nu i öknen används Jesus egna ord för att fälla honom. Frestaren har inte så stort ordförråd utan använder gärna både bibelns ord och Jesu egna för att snärja honom. Orddueller kan vara effektiva. Man snärjer in sig och vet till sist inte vad man har sagt. Om du nu är Guds son så… Visa då lite av vad du kan. Ta stenarna och förvandla det då till bröd. Visst vore det frestande att briljera lite! Vinna lite beundran, uppmärksamhet, kanske till och med lite avund. Men Jesus låter stenarna förbli sten. Han avstår från att vara den som imponerar. Han vet att det bara finns en väg för att en trasig värld ska bli räddad och det är att med sitt eget liv att hela den. Det är korsets, kärlekens och försoningens väg. Att han går i vårt ställe.
Därför är han här, också när vi frestas och riskerar faller, eller faller för den. Han är med oss där har varit där före oss. I Hebréerbrevet idag blir det så tydligt:
Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram inför nådens tron i den stund vi behöver hjälp.
Det är ord med hopp till oss idag. Att vad som än händer i ditt eget liv, om du faller och när du faller, för frestelsen, för makten, när du vet att du är på fel spår… Så vet du att det finns en väg tillbaka. Du är inte ensam. Jesus tar emot dig när du behöver hjälp. Jesus som själv varit människa som du och vet hur svårt det är att stå emot frestelser. Han känner alla dina svaga punkter, som kanske är fler än du själv vet om. Din sårbarhet, din utsatthet.
Och idag i vår bibeltext så är det verkligen ett guldläge för Frestaren. Efter 40 dagar och 40 nätter i öknen utan mat är Jesus utmattad, hungrig och försvagad. Han har kallats av Anden ut i öknen. Det är ingen guidad turisttur, ingen sightseeing från kamelryggen i solnedgången. Istället är det långa heta dagar utan skugga och iskalla nätter. ”För att sättas på prov” står det. Gud gör så ibland, kallar oss bort för att få vår odelade uppmärksamhet. Men nu är det så att vår gemenskap med Gud är ett jätte hot för Guds fiende. I Bibeln beskrivs denne fiende med starka ord, med namn som Satan och Djävulen. Och det som händer är att ju närmare vi kommer Gud desto mer angelägen blir den onde att skilja oss åt. Långt borta från Gud så utgör vi helt enkelt inget hot.
Det gäller oss och det gäller Jesus. Jesus har varit länge ensam och nära Gud men nu är han försvagad och blir av Frestaren frestad att tillfredsställa sina egna behov, just nu sin hunger. Frestelser kommer alltid vid fel tillfälle som jag sa, det är själva poängen med dem.
Faller för frestelsen gör vi ibland, och det är väl ingen fara om det ”bara” handlar om en semla. Men den store Frestaren har helt andra mål i sikte än att öka på ditt midjemått. Frestaren vill ha makt och kontroll och vill framför allt hindra dig från att stå under guds vilja och inflytande och gör allt för att förhindra det. Den makten finns överallt där någon vill göra sig själv till Gud. Den kan visa sig genom politiska diktatorer och religiösa sektledare. Det kan handla om mobbning och trakasserier. Och det kan handla om dig och mig. Och hur också vi kan användas som brickor i det spelet. Om det är svårt att tänka så låt oss lyssna till en dialog mellan Jesus och lärjungen Petrus. Petrus är en av Jesu närmaste vänner, nu när de njuter och rider på vågen framgång så börjar Jesus plötsligt att tala med dem om korset. Och Petrus är snabb att säga emot honom. Må Gud bevara dig Herre! Petrus måste blivit chockad av hur Jesus svarar honom. Med samma ord som från vår bibeltext idag. – Håll dig på din plats, Satan! Petrus, hans trognaste följeslagare av vän, kallas av Jesus för den onde själv. Petrus som bara ville väl. Men också när vi menar som allra bäst så kan det ändå bidra till att bryta sönder gemenskapen med Gud.
Och detta är samma sak som vad den Frestare som nu träder fram i öknen till Jesus vill. Hindra Jesus från att korsfästas. Men Petrus vet ingenting om det som den onde vet, kraften i korset. Petrus kommer så småningom att lära känna den kraften och kommer också att bli buren av den, därför gör den onde allt för att förhindra Jesus från att gå den vägen. Det är inte enda gången Jesus frestas. Han ställs inför mänskligt sett helt orimliga val. Precis som om natten i Getsemane och blir frestad att vilja avstå att gå den svåra väg som väntar honom. Om det är möjligt, låt denna kalk gå för bi mig, men ske din vilja inte min…
Och nu i öknen används Jesus egna ord för att fälla honom. Frestaren har inte så stort ordförråd utan använder gärna både bibelns ord och Jesu egna för att snärja honom. Orddueller kan vara effektiva. Man snärjer in sig och vet till sist inte vad man har sagt. Om du nu är Guds son så… Visa då lite av vad du kan. Ta stenarna och förvandla det då till bröd. Visst vore det frestande att briljera lite! Vinna lite beundran, uppmärksamhet, kanske till och med lite avund. Men Jesus låter stenarna förbli sten. Han avstår från att vara den som imponerar. Han vet att det bara finns en väg för att en trasig värld ska bli räddad och det är att med sitt eget liv att hela den. Det är korsets, kärlekens och försoningens väg. Att han går i vårt ställe.
Därför är han här, också när vi frestas och riskerar faller, eller faller för den. Han är med oss där har varit där före oss. I Hebréerbrevet idag blir det så tydligt:
Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram inför nådens tron i den stund vi behöver hjälp.
Det är ord med hopp till oss idag. Att vad som än händer i ditt eget liv, om du faller och när du faller, för frestelsen, för makten, när du vet att du är på fel spår… Så vet du att det finns en väg tillbaka. Du är inte ensam. Jesus tar emot dig när du behöver hjälp. Jesus som själv varit människa som du och vet hur svårt det är att stå emot frestelser. Han känner alla dina svaga punkter, som kanske är fler än du själv vet om. Din sårbarhet, din utsatthet.
Och när vi vill leva nära Gud så får vi också be om hjälp när vi utsätts för den frestelse och för prövning som det innebär att leva i med Gud. Men det är inte Gud som är Frestaren. Vi vet att vi kommer att både frestas och prövas att bryta vårt band med Jesus. Därför, får vi både när vi står emot och när vi faller säga: Tack Jesus för att du inte föll. Tack för att jag får falla in i din famn av förlåtelse och försoning. I Jesu namn Amen
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar