Som en fågel med skadad vinge

Den stora ormvråken som flög in i och krockade med ledningen häromkvällen blev så svårt skadad att vi fick avliva den. Denna mäktiga fågel gick runt på min gräsmatta med ena vingen snett hängande ner. Ingen luft i världen kunde få den att lyfta. Förskräckt försökte den fly om man närmade sig den. Ändå gick det att ana kraften i vingarna, även om jag inte kunde se den nu. Hur ofta kan man inte känna sig så, veta att man hör hemma där uppe, under himlavalvet, med luft under vingarna, men ändå inte kunna resa sig upp för att fånga vinden. Skadskjuten, vingklippt. Skadad, rädd och förskräckt när någon kommer för nära. Men inte någon fågel faller till marken utan att Gud har kunskap om det. Det finns någon som ser mig, även när jag faller, även när jag förtvivlar, som låter mig vila ut i hans famn tills jag kan lyfta igen...