Vi var i Sälen i veckan. Första kvällen utforskade vi omgivningarna till fots. Hamnade i Sälens fjällkyrkas lokaler längst ner i Gustafsbacken. Två små timrade stugor, Den ena dörren var öppen, den andra var låst. Vi gick in genom den öppna dörren och mitt på golvet, mötte oss en vacker stora ljusbärare. På väggarna hängde bilder från skogen och fjällen, några uppstoppade djur. Det stod texter och rubriker på väggarna om att skydda, vårda och bevara. Det var fint. Som klippt och skuret ur en monter från Svenska Naturskyddsföreningen. Det var sonen på 10 år som först sade det: Men var är Jesus, mamma? Hur kan dom ha ett andaktsrum bara för skogen? Inget ont om skogen, den behöver både skyddas och bevaras. Men vi saknade något ord om vår uppdragsgivare, något ord om den helige, om Herden, om honom som har kallat oss att skydda, våra och bevara... .Flera gånger under veckan när vi satt i liften återkom sonen till detta - Mamma, varför har de ett andaktsrum för skogen...
Den andra stugan då? Kan man undra... Den som var låst. Det blev aldrig så att jag besökte den, jag försökte titta in genom fönstret, såg något som kanske liknade en altartavla, en plats att sitta på. Kanske fanns Jesus där, men man hade låst dörren... Tack gode gud för att jag tror på en Herre som kan gå genom låsta dörrar, som själv väljer sina rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar