Läst i nätupplagan av tidnignen dagen att antalet Centern anser att kvinnliga präster är för litet i Göteborgs stift och det vill man ändra på i tillsättningarna framöver... Jag fick en sådan där knäpp association till när man bussar kvinnor till mansdominerad landsbygd för att se till att männen blir gifta. Nu är det istället församlingarna som skall tillfredsställas med lagom fördelning mellan män och kvinnor. Jag har varit präst i Göteborgs stift i 15 år. Har svårt att tänka mig att arbeta i något annat stift. Här känner jag mig hemma. Det finns en tro och en fromhet och en bibeltrohet här som gör mig ödmjuk, glad och förtröstansfull. Och när jag som präst går in i den traditionen så får jag ibland medhåll och ibland mothugg. Det är jag beredd att ta. Men om man börjar kvotera in, särbehandla mig som kvinna för att jag ska få en tjänst som jag faktiskt inte är kompetent till så slår jag bakut. Jag är inte kallad till präst för att jag är kvinna. Det är förvisso inte oväsentligt för det är en avgörande del i vem jag är.
Men det som gör mig ytterligare fundersam är Centerns inkonsekvens i synen på genus genom denna hållning i ämbetsfrågan där könet har en absolut betydelse, och sin andra hållning i synen på könsneutrala äktenskap där det inte spelar någon som helst roll om man är man eller kvinna. Där man drar konsekvensen att den som har uppfattningen att äktenskapet är för man och kvinna skall stängas ute från möjligheten att få fortsätta viga till äktenskap. Medan det i ämbetet tycks vara nödvändigt att ha en lika fördelning mellan könen så är det inte det i äktenskapet... Antingen spelar vår genustillhörighet en roll eller inte... Det borde alltså vara okej om det i en församling fanns bara manliga präster eller lika gärna bara kvinnliga präster, om de är kallade, lämpliga och kompetenta. Jag tror förvisso på en god fördelning av både män och kvinnor i alla församlingar men ska det vara avgörande vid en tillsättning om man har olika meriter?
Själv vill jag bara fortsätta och gå den väg Gud har kallat mig... Kan bara bli så trött på alla diskussioner som skjuter långt förbi målet, vår Herre Jesus Kristus...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Håller med, syster! Jag slår också bakut inför kvotering, ibland blir jag tillochmed sur på välmenande "vad roligt med en kvinnlig präst"-kommentarer.
Ja, jag får ibland påringningar från församlingar långt bort som absolut vill ha en kvinnlig präst, med motiveringen att det inte blir så tungt och religiöst då... en sådan kommentar ger oss anledning till skärpning systrar. För inte är vi väl mindre religiösa? Det ligger nog mer bakom den kommentaren än så, vad man önskar av en präst. men det finns också i den en bakomliggande fördom här mot äldre manliga kollegor som man genast stoppar in i svartrocksfacket. Vi behöver kollegialt försvara varandra, vare sig vi är män eller kvinnor.
Liselotte, hoppas att det är "tungt och religiöst" i din församling då med dig, låter ju som att sådana församlingar som inte vill ha det mer är intresserad av någon trevlighetsinrättning än en präst som gör sitt bästa för att kyrkan ska vara just kyrka.
Ja, Jonas, det får min församling avgöra, hur "tungt" det är. men att tro inte väger lätt i vår församling, det är jag övertygad om!
En äldre kollega (kvinna) har en gång suckat att "jag är inte emot kvinnliga präster i teorin, bara i praktiken". Det är rätt hårda ord, men ibland tror jag att alla dessa krav och förväntningar som ställs på en, att man ska vara mjuk, lättsam och inte "så religiös" får ämbetssystrar att börja predika något annat än det som var tänkt - eller i alla fall ta udden av det.
Det finns ju en positiv sida av saken också (även om den är tragisk på sitt sätt) och det är att samma fördomar och förväntningar gör att prästvigda kvinnor så att säga kan vara tunga, hårda och religiösa utan att någon reagerar. Människor är helt enkelt så inställda på att kvinnor inte är "sådana" att de inte går igång på sånt som de hade suckat över om det kommit ur munnen på en man. Minns en fantastisk predikan av en kvinnlig diakon, som handlade om ondskan i världen, och min manlige kollegas kommentar efteråt: "Hade jag sagt det där hade jag fått skit i flera veckor."
Liselotte, skulle nog behövas lite av tyngden i din församling till min..
Miriam, det är helt klart att budskap tas emot olika beroende på vem som säger det, man eller kvinna...och så borde det egentligen inte vara. Anknyter också till det jag skrev i andra tråden om att kvinnliga präster, andra än sådana som får ha kolumner och svara på frågor i Amos, borde höras mer i debatten.
Skicka en kommentar