En andefylld härlig gudstjänst sent om kvällen som ska ta steget in i nattvarden, jag ber och plötsligt framför näsan spinner sig en stor spindel med sin tråd för att landa i handboken. ett fniss går genom församlingen och jag tänker att Gud är nära, han låter oss inte ta alltför mycket på alltför stort allvar... Är beredd att sända en spindel i vår väg för att vi ska höja blicken... och se. Gud är där... Se till mig som liten är...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Påminner mig om den gången jag så pietetsfullt och ordentligt böjde mig ned för att stoppa en golvtappad oblatsmula i munnen. Bara för att inse att det inte var Kristi Kropp jag åt, utan stearin...
Det låter högkyrkligt korrekt att inte låta lekamen förspillas, men vet du Jesus säger ju också atthan världens ljus!!
*fniss*
Skicka en kommentar