helad trasighet

Jag har precis flyttat, det har nog inte undgått någon som följer denna blogg. Varje dag går åt att tänka, fundera och organisera min tillvaro till nya väggar och nya rum. Färre väggar och färre rum. Någon har bott här tidigare som tyckte väldigt mycket om att göra hål i väggarna, det har gått åt både spackel och tapet för att laga och få det som jag vill. men i köket går det inte att göra något åt, fem skruvhål rätt in i väggen som jag inte kunnat dölja. Vad gör jag? Jo, jag tog det som jag har mycket av, ikoner. Så satte jag helt enkelt upp en ikon för varje hål. och så kom bilden, från en vän, att så är det också med våra egna liv, att vi är som trasiga väggar, vi bär spår är märkta av livet, det har borrat sig in i oss och hur vi än försöker så finns de där, såren.... men då kommer Jesus och lägger sin hand över allt, läker våra sår. Vill man så kan man tänka som så att det med en from tro går att låtsas som om såren inte finns där. Men både jag och Jesus vet vad som finns där i väggen, trasigheten. Det handlar inte om att vi döljer vårt skräp bakom en from fin fasad med Jesus på utan istället just precis detta. Att Jesus gör något vackert av det som är vårt liv, med all vår trasighet. Och ju trasigare vi är, desto fler sår vi bär, desto mer lägger han sin kärlek över vårt liv. Mitt liv, mina väggar bär på många ikoner... Sliten, men älskad!