...men inte förlorad. Rådvill men inte rådlös... Känner igen mig i Paulus ord till Korintierna. Det är så det känns emellanåt, alltså inte helt hopplöst men lite motlut. Det tröstar mig att Paulus också hade ganska mycket motlut även om han i sin gärning fick skörda många frukter... Ibland kan det egna livet kännas ganska så fruktlöst. Det är så mycket man sår med drömmar som inte slår rot, eller som vissnar ner och ingenting blir som man hade tänkt. precis som den fina blomman på förpackningen av fröpåsen. Allt som kan bli. Det blir inte alltid som vi tror. Det lönar sig inte alltid att försöka ta reda på vad det var som slog fel, missväxten... Istället gör jag väl som jag alltid gjort min trädgård, plockar det som blommar vare sig det är jag som har planterat eller inte.
Blom where God plats you (återkommer senare till det...)
Men det går inte att låta bli att undra, vad hände med drömmarna, med människorna? När man ser hur allting förändras, är det i min blick som livet och människor förändras?
Men vad hjälper det om du vinner hela världen men förlorar din själ.
Var stjärnvinsten verkligen en *- vinst?
Inlägg
1 kommentar:
Ibland kan det kännas helt hopplöst också, så att vi misströstar om livet. Som Paulus uttrycker det i 2 Kor 1:8. Skulle tro att motlutet just i den situationen snarare var en tvärbrant vägg. Eller ett berg - ett sånt som vi med lite tro ska kunna kasta i havet...
/Lars
Skicka en kommentar