Längs vägen...

Längs vägen finns finns människorna, påhejarna, Hosianna-roparna, palmbladsviftarna, här finns de misstänksamma och förnekarna, bespottarna och de som ropade korsfäst, korsfäst... de som angav honom, fängslade och dödade honom. Här finns de tysta folkmassorna, tvivlarna som vill men inte ännu förmår tro. Och här finns åsnorna. De som bär Jesus till folket, genom folkskarorna. Och här finns vi... Då och nu, det är snart advent, ännu har vi inte tänt stjärnorna... Hur bereder vi väg? Hur gör jag det i mitt eget liv? Viss så är det vad jag gör varje dag... I min tjänst. Men är det inte alltför sällan jag möter just dem? Tvivlarna, bakgrundsmänniskorna... dom som håller sig lite vid sidan om... Jesus gick ju inte mainstream, kanske inte vi heller ska göra det...

En massa funderingar när jag inte riktigt hittar vägen in i adventstid, adventsfrid... Dessutom får intåget i Jerusalem ett ganska dramatiskt slut... eller snarare fortsättning... Som ju bara är början...