Josef, en förebild...

Det står en man, lite i skymundan vid julkrubban. Han håller sig liksom i bakgrunden, ser ofta lite fundersam ut, som om han undrar vad det är som pågår och vad han har kommit att bli en del av. Josef är en helt vanlig man, förmodligen en snickarson och själv snickare. Som andra vanliga män har han blivit trolovad med en ung flicka. Men så händer någonting som vänder upp och ner på allt. Det händer som inte får hända. Maria är havande innan de har börjat leva tillsammans. När Josef upptäcker att Maria är gravid så tolkar han det först som att hon varit med en annan man. Han ställs plötsligt inför ett val, hur ska han hantera detta, hur förväntas det av honom att han ska agera?

Det står att han var rättfärdig och som sådan skulle han då utlämna Maria åt lagen för att hon brutit sitt trolovningslöfte till Josef. Men i stället bestämmer han sig för att skiljas från henne i tysthet – för att inte dra vanära över henne. Från vårt perspektiv är det kanske inte särskilt ädelt. Men då och där som Josef och Maria lever, är det Josef vill göra helt mot den tidens lagar och konventioner.

Men Josef har underskattat sin egen roll, för nu händer något. I en dröm får Josef reda på att Maria har blivit havande genom helig Ande. Ängeln säger: Josef, Davids Son var inte rädd för att föra hem Maria som hustru. Hon ska föda en son och han ska frälsa sitt folk. Josef, var inte rädd. Plötsligt har alla hans planer för liv och vardag ställts på ända, inte konstigt om han är rädd. Men Josef tar sin dröm på allvar. Josef lyssnar till en röst som talar till honom om en större verklighet än hans eget liv. Vi möter en man som för tvåtusen år sedan vågade lita på en dröm. Det står inget om att någon änglaskara steg ner, tutade i basuner för att bevisa för Josef att Maria skulle föda Guds egen son. Det är en enkel dröm som visar Josef den väg han ska gå och han lyssnar till Guds röst och tror.
Berättelsen om Josef, om mannen som har en så stor roll i början av Jesu liv men som sedan åtminstone i Bibelns texter hänvisas till ett liv i marginalen har mycket att säga oss. Det är en berättelse, inte bara om Guds Sons födelse, utan också om en mans kärlek och respekt till den kvinna som skulle bli hans hustru och om tillit till den Gud som han tror på. Kärlek, respekt och tillit är inga dåliga ledord. Vi talar ibland om att Bibeln har få kvinnliga förebilder, men det gäller också manliga.

Ofta är de personbilderna fyllda av stora ord, mycket tro, styrka och trosvisshet. Josef bryter av från den bilden. Han gör sig varken obetydlig eller mindre än den han är, men han tar sin uppgift på största allvar. Därför är han en förebild, inte minst för alla män som vill stå för det som är positivt i att vara man, livskamrat och pappa. Men också för oss kvinnor som också behöver en förebild i det som Josef står för. Tillit och tro, kärlek och respekt.

Livet blev knappast enklare för Josef genom det val han gjorde. Han ville gå, men Gud sade till honom att stanna. Han kunde lita på orden från Gud därför att Gud själv sa till honom, Josef, var inte rädd. Var inte rädd för att leva det liv som jag har bestämt för dig. Och Josef är en man som tar ansvar, som lyssnar till Gud och följer sina drömmar. Låt därför mannen vid julkrubban, han som står lite i skymundan, vara en påminnelse och en förebild för oss alla, män som kvinnor, söner, döttrar, syskon och livskamrater. Att inte vara rädda, och att ha tillit till Gud och lyssna på våra drömmar.