Farmwille igen... och lite till

Vi har jätteroligt, sonen och jag, hjälper varandra med skördar och skickar träd och kossor fram och tillbaka. Tar det inte väldigt mycket tid undrar någon, jo, visst gör det, det. All den tid som jag fölrut ägnade åt Tv och andra kanske lika meningslösa saker. Men när jag tittar på min trädgård, på mina träd och grödor så njuter jag, av att få planera och plantera. Jag blir liksom uppslukad för en stund. tankarna rinner iväg och det är nästan lika avkopplande som att köra händerna ner i den verkliga mullen. Det får mig att längta efter min verkliga trädgård, den utanför hörnet, undra om vinplantan ska ta sig, om rabarberna och magnolian klarade omplanteringen. Om oreganon blir skördad i tid. Jag har mitt äkta Farmwille utanför knuten, ett litet sådant. Som nu ligger i vinter snö och träda. Men allting gömmer sig därunder. Väntar på sol, sommar och tö.

Annars räknar vi ner dagarna till vår resa, barnen och jag. Barnen beter sig som om deras charterresa till Kreta är den allra första någon på jorden gjort. Förväntan och spänning. För mig med. Vardag kanske för någon annan, men det är vårt lilla trygga äventyr. Det är vardagen nu när det blivit ett nytt år... Jag mår bra. Bättre. Har ro. Tror att det blir ett bra år. Eller som vännen som sa: men Liselotte, allt kan hända!, och jag svarade - men då får det väl göra det, men än så länge så har ingenting hänt. och det är alldeles lagom. jag tror på det här året. Kanske är det inte det år som kommer att göra den stora skillnaden i mitt liv, eller så är det, det. Jag planerar varken för lycka eller katastrofer. Jag tar dag för dag, utom på Farmwille, för där odlar jag ibland grödor som gör att jag får tänka i alla fall 3 dagar framåt. Önskar i alla fall att det var så i verkligheten att jordgubbarna kunde planteras och skördas på fyra timmar. men det är väl för mycket att begära. Jag har förresten inga jordgubbar i min nya trädgård, det kanske vore något, när snön har smält. men det dröjer ännu lite till. Vi har ju bara kommit till semlorna och knappt det. Däremellan kommer fasta.
Godnatt vänner...