lördag 22 maj 2010

Gud, när du ändå håller på...

Dottern bad sin afton bön om det ena större än det andra, framför allt att hon skulle bli helad från sin öroninflammation som höll på att förstöra Greklandssemestern. Och bönen avslutades med de enkla orden: Och Gud när du ändå håller på, kan du ta ur mina hårklämmor också. Och så somnade hon... Det är tro!

1 kommentar:

Kat sa...

De är ju helt underbara, de små :-)