Det går lika bra med bröstpump...

Det är två saker som jag skulle vilja utsätta män för på känsliga vitala delar av kroppen, och det är bröstpump och mammografi... Det gör vansinningt ont, gjorde i alla fall för mig. Varför vill jag det? För att man ska göra lite försiktiga uttalanden om det man inte vet om förmodligen...

Lars Ohly debatterar för en regelrätt och kompromisslös delning av föräldraförsäkringen. Han tycks hävda att barnets kvantitativa tid med varje förälder innan två års ålder är avgörande för jämställdheten. Jag är inte säker på vad han anser om vad betydelsen för den delade föräldraledigheten betyder barnen.

Jag är en ivrig förespråkare för delad föräldraledighet, på familjens egna beslutsgrunder. Det skulle inte behövas en tvingande lag för att få pappor att vilja vara hemma med sina barn. Själva har vi (min exmake och jag) delat på föräldraledigheten utan att behöva använda bröstpump. Vi väntade helt enkelt till att tiden hade kommit för våra barn att klara sig utan bröstet dagtid. Eftersom jag dessutom har ett arbete där jag reser bort ibland så var det också av betydelse. Inga konfirmandläger för en ammande präst alltså...

Jag delar inte Lars Ohlys uppfattning, med en 50%ig delning av föräldraledigheten. inte för att jag har ammat mina barn så väldigt mycket längre, kanske i 9-10 månader, men den som försökt ge min flicka flaskan innan 9 månader mötte definitivt på motstånd, liksom både jag och hennes pappa gjorde. Men mitt blogginlägg handlar faktiskt inte om amning utan om närvaro. För jag kan se i min omgivning och bland mina vänner att här finns många pappor som av olika skäl genom skilsmässa, genom att arbeta på havet med stor frånvaro, osv, kunnat knyta an till sina barn på ett precis lika ansvarsfullt sätt. Livet med ett barn handlar inte bara om de två första åren utan faktiskt om - hela Livet.

Lars Ohly intygar att det gick utmärkt för honom och hans före detta fru. För mig är det inte ett hållbart argument för lagstiftning av likadelning av föräldraförsäkring. Jag valde att gå tillbaka till jobbet vid barnens 10 månaders- respektive 9 månadersdag. Att det fungerade för mig (vilket det faktiskt inte gjorde) kan aldrig bli ett avgörande argument för vad som ska fungera för andra. Jag köper helt enkelt inte någon bröstpumpspolitik.

Att jag var hemma med mina barn betydde inte att de inte hade en närvarande pappa i sitt liv, absolut inte. Men argumentet till en ammande kvinna, skaffa bröstpump! ? säger mig att någonting är fel. Om någon skulle tvingat mig att sluta amma skulle jag protestera, jag slutade när jag och mina barn var redo för det inte när lagstiftningen krävde det.

Ett aktivt föräldraskap handlar om så mycket mer och sträcker sig så mycket längre upp i åldrarna, där vi som mammor och pappor får olika roller för våra barn under deras uppväxt. Däremot så tror jag att en gemensam närvaro hemma i högre grad då barnet är nyfött och mamman är nyförlöst borde vara längre än 10 dagar. Då behövs papporna hemma, inte för barnens skull utan för mammornas. Det är en enorm omställning att få barn. Den skulle båda två få uppleva samtidigt.

Vi har en unik föräldraförsäkring i Sverige. Låt oss vara rädda om den och hjälpa alla föräldrar att hitta den bästa lösningen för just dem.