Läxfri skola

Läser ett inlägg från Vänsterpartiets Rosanna Dinnamamarca om en läxfri skola. Jag är inte vänsterpartist men delar hennes uppfat ning helt. Att skolarbetet skall göras i skolan men kunna uppmuntras hemifrån efter behov och förmåga. Jag känner själv efter flera år som ensamstående mamma att det är svårt att hinna med läxläsning tillsammans med alla andra sysslor och att jag inte har den kompetens som behövs alltid till mina barn som ändå bara går i låg och mellanstadiet. Jag har en högskoleexamen i humaniora, men nr det kommer till matematik så får jag problem...

Men det jag reagerar mot och uppmärksammar med förvåning är Rosannas återkommande tal om att det är pappas plånbok som avgör om barnet kan få den hjälp med läxläsning som det behöver. Jag har under många år med barnen var små och i skolåldern varit den i familjen som haft högre lön samt högre universitetsexamen än barnens pappa .Det är inget fel i det. I själva verket spelar det ingen roll. Men att en vänsterpartist som i så många sammanhang talar om jämställdhet flera gånger refererar till pappas plånbok och pappas utbildning förvånar mig och får mig att tro att Vänsterpartiet sitter mer fast i de traditionella könsmönstren än vad vi andra gör.

Men jag delar uppfattningen om att en läxfri skola är det allra mest jämlika, oavsett utbildning eller lönenivå.