God smiles at me!

Det var några tjejer som semestrade i Skärhamn en sommar för något år sedan. Dom kom hit från havet och såg upp som många gör mot Skärhamns kyrka, väl synlig från sin plats på berget, inte minst lockade av kyrkans leende. Efter att ha varit uppe i tornet och sedan blivit sittande med en kopp kaffe här på berget så sa de: När vi gick nere i hamnen och såg upp mot kyrkan som log så vill vi le tillbaka. Och vi gjorde det!

Deras berättelse blev en berättelse om att vara sedd. Att vara efterfrågad. Precis som när Jesus möter oss och säger sitt Följ mig… Till var och en av oss. Som den vi är. Det allra första ett litet barn ser när det kommer ut i den här världen är nog ett ansikte, någon som ser. Kanske också ett leende, ja inte bara ett förresten, utan många. Och hur många har inte noterat i barnens första bok datum för det allra första leendet och mot vem barnet log. Barnet ler ofta mot den som kanske var den allra första att se det och le mot det, mamma eller pappa.

Så när alla som Passerar Tjörns västra sida och ser på Skärhamns kyrka, kan känna samma känsla av välkommen! Gud som ser och älskar och en kyrka som hjälper oss att känna oss sedda. Gud som ler mot oss, någon som var den allra första att se oss, som visste om oss innan någon annan visste att vi var till. Livets Gud, leendets och kärlekens Gud. Gud som älskar. Därför ler Skärhamns kyrka, för att vi har något att berätta om Gud. Om Guds kärlek, Guds som ser mot oss och ler mot oss, det där igenkännande lyckliga leendet som man ger till den man håller av. Guds leende som berättar: Du är oändligt älskad.

En besökare vid en av våra sommarkyrkoinvigningar kom hela vägen från Chicago, han hade vänner här i Sverige på Västkusten och hade fått höra om kyrkans leende. Han hade ritat av kyrkan med text. God smiled at me! Tänk om vi alla kan får bära med oss detta i alla våra möten med Gud. Att det finns någon som älskar och ler!

Därför möter Skärhamns kyrka oss ännu ett år, ännu en sommar med ett smittande leende. Och vi ler tillbaka. Sedda, älskade. Det är ett leende som drar oss till sig. Som gör att vi känner oss hemma. Påminner oss om vårt ursprung. Om at vi får vara himmelrika. Att det är Guds kärlek kyrkans leende vill återspegla till oss.

Vem är då Gud? Om det kan leendet också berätta. Att du redan på långt håll är sedd och efterlängtad. Välkommen hem! Nu är det sommar i vår kyrka! Vi se!