Därmed bastu!

Läser i GP om valet av ny landshövdning i Norrbotten. Turistchefen skriver till civilministern att den nye landshövdingen måste gilla att basta eftersom många viktiga beslut fattas i bastun.

Jag vet är att det är så, i manliga strukturer både inom politik och företagsamhet. Men frågan är om det är bra att det är så. Man kan tycka att det spelar ju inte så stor roll om hela styrelsen ändå bara består av män. Då är alla med vid beslutet. Om alla bastar.

Men det är inte så enkelt.
- Beslut ska inte fattas i informella miljöer som ligger utanför dagordningens agenda.
- Beslut ska inte fattas i en miljö som inte är könsneutral.

Brevskrivaren invänder, det är inga problem om landshövdningen är en kvinna, hon kan också basta - i herrbastun förmodligen...

Även om det är så att en styrelse, en beslutsgrupp, består bara av män, eller bara av kvinnor, för all del, så ska alla gilla att vistas i 70gradig värme, och ha hälsan för det.

Dessutom, att odla en bastukultur gör att det är svårt att förändra ett mönster i där både män och kvinnor ska ha rätt att vara delaktiga i besluten. Att fortsätta odla en sådan kultur, blir något man bär med sig in i ett läge där fler kvinnorepresentationen ökar. En sådan kultur skapar en situation där förvisso besluten inte längre tas i bastun, men väl förbereds den, så att man i princip kan komma så nära ett beslut som möjligt när frågan åter kommer på dagordningen. Utan att alla har möjlighet att delta.

Bastun är till för avkoppling inte för intern lobbyverksamhet som utestänger de som inte kan eller vill basta, vare sig det beror på kön, handikapp eller hälsa. Upp med frågorna på bordet där de hör hemma!

Därmed basta!