Ära vare Gud i höjden - detta har jag gjort i slöjden!

Ära vare Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden. Stod det på en klapp som jag fick i julas. I det väl inslagna paketet låg ett utsågat kors i trä, målat i guldfärg. Det var det bästa min dotter kunde komma på, att ge till mig i julklapp. Hon visste vad korset betyder och betyder för mig. Och nu låg korset på mitt skrivbord. Lite i skuggan, men när jag lyfte fram det så lyst solljuset på det så att det började glimma.

Se korsets trä på vilken världens Frälsare är fästad.

Vad är det för en religion som spikar upp sin Gud på ett kors? Kanske skulle frågan snarare lyda så här: Vad är det för en Gud som låter sig spikas upp på ett kors? J a, vad är det för en Gud som öppet går in i det yttersta lidandet och vad är det för mening med det? Det är ofta lättare att söka och se Gud i det sköna, i det goda och värmande livet, som en solflödande vårpromenad eller i medmänniskors goda blick, hellre än att söka Gud i det smärtsamma livet, eller här, på korset.

Men Långfredagen berättar om en Gud, som likväl finns i det svåra, i den avskalade smärtan, mitt i det utsatta och nedbrytande i livet som i det vackra och sköna. På korset delar Gud livets också smärtsamma villkor med oss. Långfredagen berättar om Gud som älskar världen och människan så till den grad att Gud är beredd att ge allt för att vinna oss tillbaka. Gud som tar ansvar för sin värld. Gud som tar ansvar för den gåva vi fick i Skapelsens början… Den fria viljan, som förde oss vilse, som förde oss bort från Gud. Korset som famnar världen. Gud som reparerar och ställer till rätta. Korsets mysterium - Guds lidande och död för vår skull är nästan ogripbar. Så ogripbar att det måste till ett litet barn för att sammanfatta ett helt mysterium i en enda bild.

Det lilla barnet, julens gåva till oss. Korsets mysterium - samtidigt lika konkret som den här träbiten. Påskens och Långfredagens löfte till oss om en ny dag, trots mörkret, om ett nytt liv, trots dödens verklighet. Korset är på detta märkliga sätt den största gåvan Gud kan ge till oss.

Korsets makt är större än de som korsfäste Jesus någonsin kunde ana.
Korset bär på makten att förlåta. ”Fader förlåt dem för de vet inte vad de gör.” Säger Jesus på korset. Det är makt att kunna förlåta. Det vet den som i djup ånger har bett om förlåtelse för något, Om vi inte blir förlåtna blir vi bundna vid det orätta som vi vill ställa till rätta. Det är ingen som ber Jesus om förlåtelse men han förlåter dem ändå. Livet kan man ta ifrån honom men aldrig makten att förlåta. Förlåtelse utan gräns – och den gäller alla, utan undantag.

Korset bär på makten att trösta. ”Sannerligen redan idag skall du vara med mig i paradiset”. Jesus har fortfarande makt att förmedla hopp och hjälpa oss att uthärda det omöjliga, att hjälpa oss att möta döden. När grundvalarna rämnar, när stormen ryter i och vi känner oss utlämnade och ensamma då vill vi veta vem vi kan lita på. I tro får jag be till Gud som inte tvekar att riskera sitt eget liv för att rädda mitt. När det verkligen gäller, då måste vi veta i vems hand vi lägger vårt liv, då vill vi veta att handen som räcks oss sträcks från Någon som vet vad lidande handlar om, som själv har varit där.

På korset visar Jesus på kraften i att kunna lämna sig själv till Gud. Jesus säger: ”Fader i dina händer lämnar jag min ande”. Och vi får leva i samma tillit till att vi får överlämna oss till honom.

Detta som är så motsägelsefullt, att kraften kan fullkomnas i svagheten. Det påminns jag om när jag tittar på det gyllene korset på mitt skrivbord, enkelt sågat, målat. Ära vare Gud i höjden!

Man behöver inte vara teolog för att se att livets väg börjar på korset istället för att sluta. Det kan vilken 10-åring som helst se, - se på korset med kärlek. Se kärleken i korset. Se att det finns en väg som leder till graven men att se också den som leder därifrån. Att det inte är döden som har fått grepp om Gud utan att det är Gud som har greppat om döden. Detta är Långfredagens evangelium, detta är det glada budskapet, om än förmedlat med en annorlunda klangbotten än den vi är vana vid.

Här i världen går vi genom livet mot döden. Men i tron på Jesus Kristus, den Uppståndne, får vi se att det också finns en väg som leder genom döden till livet. I hans sällskap blir döden porten till det liv som aldrig skall dö. Låt oss tro på det löftet, att svaghet inte med nödvändighet är detsamma som maktlöshet. Korsets påstående om det motsatta motsägs av den tomma graven som säger - allt är möjligt!