Det handlar inte om åsnan - 1 Advent

 

Det skulle komma ett rockband till stan. Innan sin ankomst så skickade dom en lista på vad som skulle finnas i logen för att de skulle spela: ”När vi kommer så vill vi ha följande tillhands på den här listan. För det för det första: vi vill ha en liten brun åsna med en alldeles för stor sadel stående i logen. Och nu - När vi har er upp-märksamhet, så vet vi att ni läser vår lista ordentligt. Och ni kan strunta i åsnan.”

Det handlar inte om åsnan. Rockbandet behövde ingen åsna. Det gjorde inte Jesus heller. Han hade kunnat gå i sina sandaler precis som han brukade göra. Ofta betonar vi ändå vikten i att Jesus kom ridande på en åsna så att också profetian från Gamla testamentet ska uppfyllas. Som Sakarja skriver:
I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Men det är inte åsnan som ger Jesus hans legitimitet. För det räcker inte med att sätta sig på en åsna för att kunna alla sig Messias.

Men även om åsnan hjälper oss att känna igen vem som kommer så handlar det fortfarande inte om hur Jesus gör entré i Jerusalem. Allt handlar om varför. Varför utsätter sig Gud genom Jesus för det han tvingas gå igenom? Det som först verkar som en segerfest ska snart vändas om i ett sorgetåg. Många av dem som nu ropar Hosianna ska byta sitt fest-rop till ett annat, till ett Korsfäst, korsfäst. Folkmassorna har ännu ingen aning om vad som kommer att hända om några dagar i Jerusalem och det är vad allt handlar om. Att Gud genom Jesus Kristus aldrig någonsin skyggar för det svåra, inte någonstans, någon gång. Det är svaret på vårt varför. Därför säger Jesus: ”jag är med er alla dagar till tidens slut”. Detta lilla ord ”MED” kan vara det viktigaste ordet i hela Bibeln. Det lilla ordet ”MED” berättar om vem Gud är, hurdan Gud är. Jesus med oss, inte mot oss, inte likgiltig för oss eller långt ifrån oss.

”Kom Jesus, kom Immanuel” sjunger vi i psalmen, det betyder: Gud med oss. När Gud blir människa och tar mänsklig gestalt genom Jesus Kristus så blir Gud fullt närvarande i vår värld med allt vad det innebär. När evangelium till oss inte handlar om att vi ska komma till himlen utan om himlen som kommer ner till vår jord.

När Jesus skrattar som vi, gråter som vi, gläds och sörjer, lever och dör som vi. Uppstår för att i ska leva med honom. Han delar vår sorg och vår smärta, vårt lidande och vår nöd, är med oss i den men vill också leda oss igenom den. Gud med oss.

Ordet med talar också om hurdana vi är menade att vara. Att vi ska vara medmänniskor för varandra, aldrig motmänniskor. Gud kallar oss att se varandra. Idag är vi tillsammans, med och för varandra. Precis som Gud är och alltid har varit, det får vara budskapet till oss i advent, att han som har kommit för att förkunna fred för folken, frihet för de fångna, kommer, även i år. Till dig och till mig. Ingenting kan ändra på det. Så som Jesus är med oss ska vi vara för varandra.

Jesus har uppmanat oss att älska varandra så som han älskar oss. Det är inte förhandlingsbart. Det ligger en mäktig utmaning i det. I dåtid, i nutid och alltid. Jesus gav sitt liv för oss. Han gick all in. Och visste det redan när han red in i Jerusalem.  Även om ingen annan visste eller förstod. Och så är det med Gud. Som går hela vägen, för oss och med oss, även om vi inte alltid ser eller förstår. Och varför? JO, för att han älskar oss så vanvettigt mycket som vi inte kan bli älskade av någon annan, någonsin.

Förresten, om någon fortfarande undrar hur det gick med åsnan? Inte den som Jesus red på utan den som skulle finnas i logen. Jo, en nitisk vaktmästare tog rockbandet på orden och skaffade en liten brun tygåsna och gjorde en alldeles för stor sadel som han fäste på åsnan med en bit gaffatejp. Han tog uppgiften på allvar. Det får vi också göra. Gud med oss och för oss, och vi med oss och vi är med oh för varandra. Alltid, all in. Amen.