"Det ordnar sig"

 Matt 16:21-23

Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: "Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig." Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: "Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors."

”Det ordnar sig” hör vi ganska ofta. Följt av ”det är nog inte så farligt”. Vi slätar över saker vi tycker är jobbiga, och helst inte vill ge oss in i. För att vi vill hjälpa till, vara snälla eller ingjuta lite hopp, eller bara för att slippa ge oss in i det där svåra. För att vi inte vågar, eller inte vet vad vi ska säga eller göra. När min mamma fick cancer så var också min första tanke att säga att det kommer att ordna sig, att hon ska bli frisk. Men när jag tänkte vidare så insåg jag att det var en lögn, jag visste att det inte skulle gå. Och när jag vågade ta in det så kunde vi också fortsätta det svåra samtalet. Om, om. När man befinner sig i något smärtsamt och svårt behöver man någon som kan stå för ett hopp men också någon att dela det svåra med, som inte slätar över. Som vågar stanna kvar mitt i den osminkade, smutsiga och skrämmande verkligheten. Petrus menar nog väl när han säger: Må Gud bevara dig, Herre. Något sådant skall aldrig hända dig. Han vill trösta, skydda Jesus. Det vi vill när någon vi tycker om är ledsen, han vill hjälpa. Och han vill säkert också ha en stark ledare som inte pratar om ett snöpligt slut på deras fantastiska resa. Behöver någon som bär. ”Det ordnar sig! När han inte vågar ge sig in i det där svåra och ofattbara, att hans vän skulle få lida och dö. Lögner gör inte det oundvikliga lättare, snarare tvärtom. Jesus har själv tillräckligt svårt att ge sig in i det som väntar men han vet att det är nödvändigt. Och han måste försöka få dem att förstå. Kanske är det därför han blir så arg. När Petrus försöker tysta honom med alla sina goda föresatser. Han vill ha Petrus stöd, att han ska ta det som ska hända på allvar. Ibland säger vi att ”vägen till helvetet kantas av goda förestatser”.  Även om man har goda intentioner och handlar i all välmening, som Petrus gör, så kan resultatet ändå bli negativt eller skadligt. Jesus ger Petrus och oss chansen att öppna ögonen, öppna upp våra liv och vända ut och in på det, se allt det där som vi annars kanske slätar över och tänker att det ordnar sig nog. Jesus går hela vägen för vår skull och går med oss i alla stunder i livet. Den här gången är det Jesus som ber om samma sak från Petrus. Gå med mig, var med mig, också genom det svåra. Min mamma svor aldrig, men använde ibland ett uttryck för djup smärta. När det gör djävulusiskt ont. Så är det ibland. När vi måste kämpa en kamp som verkar oss övermäktig. För Jesus är det inte den svåra vägen han måste gå som är djävulusisk utan vännens svek när han, i det här ögonblicket, inte anande går någon annans ärende. Petrus var en av Jesu närmaste lärjungar. Vilket guldläge för den onde att få in en fot hos honom, den intet ont anande och lite naive Petrus. Den onde vill inte på några villkor att Jesus ska korsfästas utan försöker gång på gång få Jesus att fega ur och tvekar inte ens att ta hans närmaste vänner till hjälp. För Petrus vet ännu ingenting om det som den onde vet, kraften i korset. Men till Petrus som bangade ur så många gånger, som tre gånger förnekade Jesus sista dagarna i påsk, säger Jesus: På dig ska jag bygga min kyrka. En kyrka av människor, såna som du och jag. Tänk då att vad som än händer i ditt eget liv, om du faller och när du faller, för frestelsen, för makten, när du kommer på fel spår… Det finns alltid en väg tillbaka. Jesus känner alla dina svaga punkter, som kanske är fler än du själv vet om. Din sårbarhet, din utsatthet. Därför, får vi både när vi står emot och när vi faller säga: Tack Jesus för att du inte föll. Tack för att jag får falla in i din famn av förlåtelse och försoning. Då kan vi tryggt säga ”Det kommer att ordna sig”…