Känn ingen oro. Det här är några av de mest tröstande orden som Jesus har sagt. "Känn ingen oro." Så enkelt, så klart – men så svårt att leva efter när livet stormar runt oss. Men Jesu ord talades inte heller i en lugn stund, utan tvärtom, i ett av de mest känsloladdade ögonblicken – kvällen före hans korsfästelse. Han visste vad som väntade honom, och han visste att hans lärjungar snart skulle känna sig förlorade, rädda, och övergivna. Ändå så är det han som säger till dem:
"Känn ingen oro."
Han talar
inte bara till dem, utan också till oss – i vår oro, vår stress, våra sömnlösa
nätter. Jesus vet hur vi fungerar. Han vet hur vi bekymrar oss, hur ångesten
kan rida oss när vi lever och lider i ovisshet. Jesus kan inte alltid lyfta
bördan från våra axlar. Inte alltid lindra vår smärta. Eller lösa våra
problem. Jesus är ingen trollkarl, erbjuder inte trollkonster, men vill ge oss
tillit och tröst. Att finna ro i oron, frid i ofriden. Precis som Svenska
kyrkan lekte med orden under covidpandemin för att tala tröst.
Mitt i corona finns oron, och mitt i oron, finns ro.
Jesus erbjuder
oss en tro som är motgiftet mot vår oro. Genom att koppla oron till tron: "Tro
på Gud, och tro på mig." Inte som en flykt från verkligheten, men som
en djupare verklighet – en som säger att vi inte är ensamma. Att Gud bär oss, även
när marken känns skakig. Oro drar oss in i framtiden, till det vi inte kan
kontrollera. Tro för oss tillbaka till nuet – till Gud som är här och nu. I
livet som vi lever.
Jesus säger att
han går bort för att "förbereda en plats" för oss. Som handlar om att
vi har ett hem hos Gud – både redan nu och då och sedan. Vi är inte övergivna i
vår oro, vår sorg, vår kamp. Jesus går bort, men han går inte ifrån oss. Han
går före oss.
Kanske någon
av er har lämnat barn hos dagmamma, förskola eller hos barnvakt någon gång. Känslan
av det lilla barnet som känner sig så övergivet av föräldern som går i väg. Och
den stora lyckan när det lilla barnet rusar in i famnen på eftermiddagen. Men som
förmodligen har lekt hela dagen utan bekymmer. Känslan av att skiljas och att
mötas väcker så många känslor inom oss, övergivenhet, återförening, smärta och
glädje.
Och tänk dig
sen att komma hem till någon som har ställt fram din stol, tänt ett ljus, lagat
din favoriträtt. – Att komma till en plats som är gjord för dig. Det Jesus säger är: Du
är inte en främling. Du är välkommen.
Du är
älskad. Här har Du en plats.
I en värld där så många känner sig rotlösa, utanför, bortvalda – säger Jesus: Jag
har gjort rum för dig. När vi står mitt i sjukdom, förlust eller rädsla,
kan det kännas som att mörkret vinner. Men Jesus säger något annat. Han säger
att vårt liv har en riktning – och att den riktningen inte slutar i kaos. Den
slutar inte i tomhet. Den slutar i närhet.
"För att ni ska vara där jag är". Det är relation, inte bara
religion.
Jesus lämnar
oss inte för att överge oss. Han lämnar för att fullborda något. Så när
vi känner oss ensamma, bortglömda, osäkra – får vi luta oss mot hans löfte: Jag
kommer tillbaka. Jag hämtar dig. Du ska vara där jag är. Jag är där du är.
Så nästa gång
du känner att jorden skakar, när oron kryper in i ditt hjärta – Jesus lovar
inte ett liv utan svårigheter. Han säger inte "det kommer inte bli
jobbigt", han säger "Känn ingen oro trots att det blir
jobbigt." Friden han erbjuder är inte beroende av omständigheter – den
kommer från hans närvaro. Som han senare säger: "Min frid ger jag er.
Jag ger er inte det som världen ger."
Så, vad oroar
du dig för idag? Vad tynger ditt hjärta? Kanske är det framtiden, hälsa,
ekonomi, relationer – alla dessa är verkliga bekymmer. Men in i det säger Jesus: "Känn ingen
oro." Inte för att det inte finns något att oroa sig för, utan för att han
är med dig. Tro på Gud. Tro på Jesus. Hans frid är större än din oro. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar