Att få vara i sitt esse...

Jag är inte särskilt lång, ja faktiskt ganska kort till växten. 161 cm. Jag sa en gång till en vän: mina barn har växt om mig. Och fick svaret; ja, det gick ju rätt fort 😉. Men om man får vara på rätt plats då sträcker man sig mot himlen, och det finns inget tak, ingen som säger direkt eller indirekt: håll dig på din plats, våga inte flyga. Faktum är att jag är lite flygrädd. Håller mig gärna på marken. Men jag växer! Rotad i jorden och förankrad i himlen!

Jag sträcker mig uppåt,

likt ett frö som brutit jorden.

Ljuset kallar mig, vinden formar mig,

och i varje andetag växer jag.

Rötterna djupnar,

kraften stiger ur stilla mörker,

och jag bär modet att bli

allt det jag är ämnad att vara.

Jag viker mig inte –

jag blommar,

jag reser mig,

jag når min fulla höjd,

min sanna potential. 

Jag får vara jag!