Att välja livet

Matt 18:7-10

Jesus sade: "Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.

Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.

Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte." 

För några veckor sedan hade vi en samling med konfirmandföräldrar då vi talade om gudstjänsten. Jag ställde frågan: vad tänker ni på när jag säger gudstjänst? En förälder sa: ” Jag tänker att man blir uppläxad." Jag blev tyst en stund. Sen förstod jag vad föräldern menade. Så var det ju med min mamma. Hon som hade så svårt för bönen om förlåtelse. Jag gör ju så gott jag kan, räcker inte det, menade hon. Och tänkte på kyrkan som en plats där man så fort man kommer får veta att man gör fel, att man är är fel. Där vi i ena stunden säger: ”du duger som du är” Good enough”. Medan vi i den andra förmedlar en Gud som står där med armarna i kors och säger: "Skärp dig”.

Det påminner mig om min son Ludvig när han var liten. Han hade haft sönder någonting hemma, av misstag förstås och jag hade blivit lite arg. Och på kvällen när han skulle sova och jag sjöng för honom så sa han: ”Mamma om det jag gör inte är okej, då är väl jag inte okej”. Jag är så glad över att han satte ord på sin känsla så att jag fick möjligheten att säga orden: Du är alltid okej!

Och det är samma poäng i det Jesus talar om idag. Om det vi gör, inte om den vi är. Luther formulerade det på ett annat sätt. Att det är skillnad på synden och syndaren. Du och jag är alltid okej även om vi handlar lite galet ibland. Men när Jesus så drastiskt säger: "Hugg av din hand. Riv ut ditt öga. Akta dig för helvetets eld." Så kan det ju låta som en sådan där klassisk kyrklig uppläxning från predikstolen.

Och vad är det Jesus gör? Uppmanar han oss bokstavligt talat till ett avancerat självskadebeteende? Låt oss inte direkt falla i det diket att ta det Jesus säger bokstavligt. För gör vi det riskerar vi att missa hela poängen med vad Jesus vill säga.

Det här med våra kroppar är en känslig fråga, så låt oss använda en annan bild. När vi håller fast vid något som vi nog innerst inne vet inte är bra för oss. Tänk dig att du bär på en tung säck full med skräp, och du hamnar i vattnet och börjar sjunka. Håller du fast vid säcken för att den är "din", eller släpper du den för att kunna flyta upp och simma i land? Är den där säcken värd så mycket att du är beredd att förlora dig själv för den? Men den bilden så är det kanske lättare att förstå vad Jesus menar.

Ibland måste vi släppa saker. Det gör ont. Men det räddar oss. Här är det viktiga: Jesus säger inte detta för att trycka till någon. Han säger det för att rädda. För att livet är på riktigt. För att det finns saker som drar oss bort från det som är gott. Och för att vi är alldeles för värdefulla för att Gud bara ska stå tyst och se på.

Så vad bär du på, som du kanske behöver lägga ifrån dig? Vad är det du håller fast vid, som egentligen är det som håller fast dig? Det är inte alltid lätt att göra sig av med saker. Både bokstavligt och bildligt talat. Det kan kännas som att mista en del av sig själv. Men ibland är det enda sättet att bli hel.

 

Och apropå det där med brinnande eldar. En god vän till mig berättade om en dröm hon hade. Att det började brinna i hennes hus. I drömmen när hon rusade ut så upptäckte hon att hon hade glömt sin mobiltelefon inne i huset och försökte ge sig in i elden för att rädda den. Den här lite mer moderna bilden kanske kommer närmare liknelsen som Jesus använder. Och det räcker med att jag går till mig själv att jag kan uppleva känslan av att blivit stympad när jag inte har min mobiltelefon i handen eller i alla fall på nära räckhåll.

Och Jesus säger: "Det är bättre att gå in i livet stympad, än att förlora det helt." Han talar om att vi inte ska förlora oss själva. Eller som det står i min konfirmandbibel 1982, ”Vad hjälper det om du vinner hela världen men förlorar din själ”.  Det Jesus säger är: "Du är så viktig, så älskad, att jag inte vill att du förlorar dig själv."

Så nej – gudstjänsten är inte en plats för uppläxning.
Hit kommer vi inte för att bli uppläxad – utan inbjuden.
Inte fördömd – utan vara sedd, bli kallad och alltid älskad.

Gud är inte ute efter att döma.
Utan vill helt enkel att vi ska välja livet.

Det är vad Jesus talar om. Inget annat.

Amen.