Att kasta sitt liv på Gud

Att kasta sitt liv på Gud och se att det håller... Mina barn och jag lever i ett nära förhållande till Gud, vi ber till Gud, vi talar om Gud, vi relaterar våra liv och det vi gör till Gud. Och människor som rör sig runt omkring oss blir ibland förvånade och eller undrande, de finns säkert dem som kanske tycker att vi är extrema och tycker: måste tjata om det där jämt? Men faktum är att när tron är marken som vi går på, när jag kan tillsammans med barnen förmedla och förstå att Gud är också luften vi andas och det som ger oss liv, så håller allting. Vi talade i dag i bilen om vad som var viktigast och jag sa till barnen att Sanningen är viktigast. - Nej, svarade sonen. - Mat är viktigast. Nej, återvände jag, - Sanningen är viktigast, för om vi håller oss till Sanningen och låter det vara den grund vi står på så kommer allting annat också att falla oss i händerna och jag tror, även på vårt bord.Ibland undrar jag om jag gör fel, om jag helt enkelt talar tro för mycket med mina barn. Men när vi lever i en värld, i en skola, i en omgivning som aldrig talar tro, hur ska dom annars se och förstå? Och om de nu någon gång går en annan väg i livet så måste jag ju ändå ha fått ge dem grunden, så vill jag att de ska veta vad de ska kunna komma tillbaka till. De lever idag ett liv i tro men kommer kanske inte alltid att göra det. Kanske kommer de som så många berättar gå vilse men också en gång hitta tillbaka hem. Då vill jag att dom ska kunna inte bara vända om, utan också kunna vända hem, dit de en gång varit hemma, i Trons Värld. Då vill jag att de ska veta och tro att Gud är Någon som håller att kasta sitt liv på.