Anden är alltid hos dig

- Du behöver inte be om helig Andes närvaro, sa en vän till mig när jag misströstade. Anden är alltid hos dig. – Men jag känner det ju inte, tänkte jag, ännu mer missmodig. Innan jag kunde ta in att det inte handlade om mina känslor, eller om min prestation. Om vad jag kände eller i tro skulle kunna åstadkomma i någon slags religiös konst. Först då jag kunde lägga ner allt mitt eget och mina egna krampaktiga försök - då kom Anden och öppnade mina låsta rum.

Och då den förunderliga upptäckten. Att vardagen fortsatte vara vardag, men med en genombrytande skillnad. Nu genombruten av evighet, där sången blir mera sång, bönen mera bön, vänskapen mera vänskap, skratten mera skratt, tårar mera tårar. Livet blir mer än liv. När jag fick komma hem till mig själv, när Andens Kom! och mitt -Ja! äntligen fick röra vid varann. Då det genom det vanliga livet lyser en evighet, en odödlighet, vissheten om att jag själv är en del av ett mycket större sammanhang av Någon som är större än jag.