Kärleksbrev och rosor

Idag är det alla hjärtans dag. Hörde på radion att detta är en av de allra jobbigaste dagarna för tonåringarna. Att uppvaktning med rosor etc blir så påfrestande för dem som ingenting får. Att skolorna måste vara extra uppmärksamma idag. Jag minns en Alla hjärtans dag i skolan. Jag och bäste vännen var kära, tack och lov i var sin pojke, tyvärr var ingen av dem kära i oss. Vi uppvaktade dem i hemlighet, med godis. Ingen hade ännu talat om för oss att om man inte vet vem som uppvaktar så är det svårt att svara på intresset. Pojken jag var kär i blev tydligen präst så småningom. Anonymiteten gör att vi inte vet vad vi kanske gått miste om. :-/ Jag provade det där med anonyma brev en gång till, några år senare. Den mannen gifte jag mig med. Fast det höll inte. Men det behöver alltså inte vara helt kört. Bara man använder tillräckligt många ledstrådar. I år har jag inte skickat vare sig någon hemlig eller officiell uppvaktning till någon hjärtas prins. Men är ganska övertygad om att jag kommer att få en av min son. han har svårt för att behålla en hemlighet- särskilt länge.

Men jag har ett direktadresserat kärleksbrev på nattduksbordet. Från honom som givit sitt liv för min skull. Ty så älskade Gud världen... Undertecknat Gud. Det är få kärleksbrev som slår det. Alldeles säkert kommer jag att läsa några rader i det. Men ett rosa hjärta i i kuvert brevlådan skulle suttit väldigt fint. Och en ros. Helst inte anonymt förstås. Det går inte att förneka. Jag är ju inte mer än människa... Oftast försöker jag förklara bort den här dagen som ett amerikanskt massmedialt kommersiellt jippo. Förmodligen för att jag är en av dem som oftast inte får någon ros... Men livet är bra ändå. Guds egen Son har givit sitt liv för att han älskar mig. Och en hälsning med hjärta från sonen och dottern kommer snart på mobilen. Och vet du någon som du skulle vilja ge en ros? Gör det. Inte bara idag...