Att rysa

Jag läser några artiklar ur Trons Värld. Vittnesbörd om bön. Min mamma som sitter och lyssnar säger att hon ryser i hela kroppen när hon hör det. Något berör henne. Många kan berätta om samma sak. Hur det känns som om en våg går igenom hela kroppen när vi hör något berättas. Min lovsångsledare säger samma sak. Att människor ibland kan berätta hur tårar bara börjat rinna, hur man blivit varm i hela kroppen. Känslan av beröring.Jag tänker att det är helig Ande som rör vid oss, som rör sig genom rummet och får huden att rysa till, eller tårar att rinna. Den varma känslan av kärlek från Gud. Inte den klassiska andeuppfyllelsen kanske, men ändå beröring. Och varför skulle det inte vara det? Men vi har så lätt för att förklara bort det, hitta rationella svar på det som ÄR Guds tilltal och längtan.

För mina barn är denna beröring självklar, att det är Gud som talar. Kanske är det skillnaden mellan stora och små. Att Gud har så många stängda dörrar att gå igenom för att nå oss. Och att stora under måste få ske med med oss små människor. Och tänk om denna rysning skulle få växa till och inte bara bli till något som vi inte kan förklara utan något vi vågar kalla Gud. Sannerligen den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in. Jag tänker att detta bibelord kan handla om det. Att barnen har något som vi inte har. Att barn ännu inte blivit skeptiska... Är mer mottagliga helt enkelt. Då vill jag också vara som ett barn...