Och det onda då?

Det är så många som har svårt att tro när världen ser ut som den gör. Hur kan Gud tillåta allt ont som sker? Det är nog den vanligaste frågan jag får som präst... Jag fick den även ikväll. Jag ska inte säga att jag är trött på den, om det nu är den allra vanligaste frågan så är det också den största utmaningen att försöka besvara den. Och jag funderar på vad som ligger bakom den. Många tror på någon form av Gud även om gudsbilden kan vara mycket diffus. Man tror på något gott, vill att det ska finnas en kraft som står för det goda i livet. Det är till det goda vi vill bekänna oss till, en god Gud. Men vi får problem när världen inte är god. Lidandets problem är ju ett välkänt fenomen. Det jag ofta möter är föreställningen om den kravlösa enkelriktade relation till Gud. Att Gud ska vara det jag önskar och behöver.

Lite slarvigt skulle vi kunna kalla det en postordergud, vi ber och beställer... typ. Och får vi inte vad vi beställt så måste det vara något fel på leverantören. Nästa bekymmer är att vi inte räknar med att någon ska gå emot vad vi ber. Att vi inte räknar med en kraft i världen som vill omintetgöra Guds vilja och handlande, som allt gör att bekämpa det. Och vi kan ha svårt att ta till oss detta att vi sänds ut i den striden, och att vi måste också rusta oss för den. Det påmindes jag om idag då jag läste Efesierbrevet nedan om Guds vapenrustning. Hur många av oss som tenderar att bli vapenvägrare i den striden. Som inte är beredda den sidan av tron. Jag är en av dem som inte varit det, men plötsligt blev jag kallad in i striden. Mot min vilja måste jag nog erkänna. Jag var inte beredd. Jag började stå upp för tron på ett nytt sätt och blev kastad till marken på ett ögonblick. Sårad, skadad. För jag var inte rustad. Jag kunde inte så emot angreppen för jag var inte beredd på motkraften i angreppen. Förut hade allt varit så lugnt. Ljummet är väl närmare sanningen :/I frågan om hur svårt det är att tro ligger en djup längtan efter ett vettigt svar. Jag kan inte svara innan jag vet vad vi har att kämpa mot, vem som är emot oss. Men jag måste också vara viss om vem som är för mig och kämpat striden för min skull. Den vissheten tillsammans med insikten om att det finns någon som till varje pris vill hindra att Guds vilja görs synlig i världen. Och som bara skulle älska att jag bortförklara det onda för att få fritt spelrum. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, ... gör det under åkallan och bön. Det är inte det första svaret vi ger till att en sökande människa, som bara längtar efter en god Gud. Kanske hellre börja med Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. Sen får vi ta resten... Men vi måste själva veta var vi står.

Här finns inte plats för några överslätande svar, det är på allvar! Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som ett bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör det under åkallan och bön och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga. (Ef 6:10-18)