Gud vill inte ha fängslade människor

Är på konfirmandläger. med konfirmander som tänker och funderar, som inte tvekar att ställa frågor... idag har de skrivit ihop sitt konfirmanddrama till konfirmationen om några veckor. Frågor och svar trodde vi var ute förlänge sedan. I alla fall vad gäller konfirmantionsförhör. Men inte! Nu har de bestämt att det är familj, släkt och vänner som ska förhöras... Med frågor som, Vad behöver du för att tro på Jesus? Att han rider in på en åsna hör i kyrkan? Eller? Det är en spännande tanke. Så radikal har jag inte alltid vågat vara. Jo, kanske skulle jag ställa frågan, men att göra som konfirmanderna vill, börja vandra runt i bänkarna a la Allsång på Skansen med en mikrofon utan möjlighet för den som tillfrågas att komma undan? Den här gången gäller det inte bara allsång... Utan mycket, mycket mer... Frågan; vad behöver du för att tro...

Igår gick vi igenom frälsningshistorien, från den allra första början till den yttersta tiden. Livet blir ju bara komplicerat med den fria viljan. Varför gör Gud så? För Gud vill inte ha fängslade människor löd svaret från en av konfirmanderna. Gud vill ha människor som älskar av egen fri vilja och inte för att man är tvungen. Nu har konfirmanderna bestämt sig för att de vill vara med och predika. Någonting får mig att tro att den predikan kan bli betydligt mer radikal än många präster vågar sig på. För om det är någon ungdomar kan, som vi behöver, så är det att ställa oss mot väggen ibland... Och begära raka svar. Har vi det?