Det känns för bra fär att det ska vara sant. Bohuslän i vinterskrud på Skarfjället ovanför Ljungskile. Dessutom träffade jag en gammal vän från folkhögskoletiden, 20 år sedan... Vilken glädje. Allt var bäst ända till vi plockade fram utrustningen... Ett par stavar fattades. Sonen och jag delade på stavar i 2,5 kilomter. Tack och lov ställbara teleskopstavar så vi kunde få var sin i rätt längd... Så är det med livet, att vi får dela på det vi har för att komma framåt...
Till nästa varv hade en kvinna som åkt färdigt kommit fram och sa; låna mina, lämna tillbaka dem när ni kör genom Ljungskile. Och det gjorde vi.. Och ett varv till blev det, i solen och snön. Livet när det är som bäst, som vi får stava på tillsammans...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar