Helvetesgapet

Har ni sett eller läst Ronja Rövardotter? Förmodligen. Det är en av de filmer som har gjort ett intryck på mig. Det finns en uppriktighet i den som jag tycker om, en djup kärlek mellan dem. men det finns också mycket mod. Mod mellan Ronja och Birk och en stor trofasthet. Jag minns att min mamma hissnade vid scenen då Ronja hoppar över Helvetesgapet. Det kanske alla mammor gör... Talande i tron blir den scen då Ronja hpppar över till fiendemar, till Borkarövarna när Mattis tagit Birk till fångenskap...Och med ens visste hon det. Visste vad hon skulle göra. Nästan som i yrsel tog hon sats och hoppade över Helvetesgapet. Och så såg de Ronja, sin Ronja, på andra sidan avgrunden, hos fienden. Något värre kunde inte ha hänt och inget så obegripligt. Obegripligt var det också för Borkarövarna. De stirrade på Ronja. Borka själv var lika förbryllad, men han sansade sig snart. Något hade hänt som ändrade allting...

I den stunden när Ronja hoppar över Helvetesgapet finns det inga andra alternativ. Ingen tvekan, inga kval, inga tankar på konse-kvenser. Bara känslan av att det här måste hon göra. Hennes hopp blir ett trots mot all förnuft och klokhet. Hennes tro och hennes övertygelse gör att hon för ett ögonblick förlorar fotfästet för tron hoppet och kärleken, det som driver henne till att göra det hon gör. Det är inte alltid som tro, hopp och kärlek handlar om förnuft, utan ibland mer om en känsla i maggropen, att inte veta men ändå hoppa. Så föds kärleken. Som får oss att våga gå vägar vi inte gått. Kärlekens väg. Gud blev människa. När orden inte räcker till tar Gud till handling och blir människa i Jesus Kristus för att vi ska se guds ansikte. Gud hoppar själv över Helvetesgapet och in i vår värld. Kristen tro, tron på Jesus som har hoppat över det djup som är mellan oss och Gud, mellan människor och inom oss själva. Gud tar klivet in på Livets scen och blir på ett sätt själv gisslan i världen. Han går kärlekens väg genom att bli människa som vi, leva och dö som vi och sedan uppstå. Voffo gör han på dette viset? Jo, för att visa oss att kärleken trots allt är starkare än ondskan. Att den som är beredd att offra livet kan man inte besegra. En kärlek som övergår allt förstånd. Gud som med sitt liv älskar oss tillbaka till sig själv. När någon offra sig blir den andra så viktig. Tänk att vara så viktig att någon annan offrar sitt liv. Det är du som är så viktig – så älskad…